Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sune Lindqvist: Sveariket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sveariket
Auns tid, d. v. s. för halvtannat årtusende sedan. Slutsatsen
vinner i trovärdighet genom att husabyarna även annorstädes
befinnas med förkärlek utvalda till platser för verkliga
»kungshögar». Den nyss omtalade Nordians eller Njords hög ligger alltså
vid Åshusby i Norrsunda.
I och för sig är tanken på en mycket hög ålder för vårt svenska
rike naturligtvis ingalunda ny. Stödda på Snorres uppgifter om
forntidens uppsalakungar ha historikerna i äldre tid gärna
räknat med ett än mer avlägset ursprung. Men det var tämligen
lösliga spekulationer, som senare tiders mer kritiska forskning
ej kunnat godta. För tjugufyra år sedan sammanfattade sålunda
en av representanterna för den mest kritiska historieforskningen
resultatet av en granskning av Sveriges (och Danmarks) äldsta
historia sålunda: »Kring Uppland såsom medelpunkten samlas
det svenska riket: först, under 800-talet, ett svearnas rike, ett
Östersjörike bestående av landskapen vid Sveriges Östersjökust
och öarna utanför denna, senare, fram mot tiden omkring år
1000, det svenska riket.»
En sådan uppfattning kan naturligtvis inte motsägas enbart
med en hänvisning till vad Uppsala högar, Beowulfskvädet m. m.
berätta om (400- och) 500-talet. En lång följd av sekler — endast
glimtvis upplyst av berättelsen om Ansgars mission under
800-talet — skiljer ju denna fornålder från medeltiden, som är den
första epok, som blir stadigvarande belyst av de skrivna
urkundernas strålknippen. Endast arkeologin kan bringa material till
de broar, som tarvas för en pålitlig förbindelse över de stora
klyftorna i tiden.
I detta sammanhang kommo de märkliga fynd, som gjorts i
Valsgärde, att spela en icke ringa roll. Detta namn, som
näppeligen har forntidshävd, tillhör en oansenlig jordbruksfastighet i
Gamla Uppsala. Sommaren 1926, då sockenkyrkan stod under
reparation, voro två arkeologer sysselsatta med att under golven
i bänkkvarteren söka spår efter hednatemplet, då de en vacker
dag uppmanades att följa med till Valsgärde för att se på några
underliga terrängformer. Det var socknens »kung»,
häradsdomaren E. E. Eriksson i Fullerö, som ville ha klarhet om deras
mening. Disponenten Petrus Hübinette i Uppsala tjänstgjorde
som »sammankallande ledamot» i den lilla expeditionen. I
Ful-lerös Ford skakades vi snart nog fram till stället. Åbyggnaderna
ligga nära Fyrisån invid några gruskullar, som höja sina krön
207
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
