Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sune Lindqvist: Sveariket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sune Lindqvist
halsband. Man får alltså, om man vill ånge sannolika
tidpunkten för högens tillkomst, lägga ett par, tre eller flera decennier
till präglingstiden, som befanns vara ett av de båda åren 476
eller 477, då kejsar Basiliscus regerade. Grävningen gav alltså
bästa tänkbara stöd för den tidigare framställda förmodan, att
den hög, som bygdens folk enligt säkra underrättelser alltsedan
1600-talet kallar Utters- eller Ottarshögen, är minnesmärket över
den sannolikt under första eller andra decenniet av 500-talet
avlidne Ottar med binamnet vendelkråka, en i yngre år avliden,
sannolikt aldrig regerande medlem av den dåtida kungaätten.
Iakttagelserna styrka också den slutsatsen, att det är hans fars
och hans sons aska, som blivit övertäckt av de två hittills
utgrävda kungshögarna i Gamla Uppsala.
Men vad mer, infaller nu den kritiske. Om Ottarshögen i
Vendel verkligen är Ottar vendelkråkas och Uppsala högar hans
närmaste fränders minnesmärken så tillfredsställer detta resultat
visserligen nyfikenheten, men betyder det också någon verklig
vinning ur historisk synpunkt? Svaret måste bli: naturligtvis
inte i och för sig, men kanske genom sina konsekvenser! Det
är dessa vi nu skola diskutera litet närmare.
Uppsala högar ligga i omedelbart grannskap ej bara till
platsen för det under 1000-talet ryktbara hednatemplet, rikets
dåtida främsta helgedom, utan också till Kungsgården i Gamla
Uppsala. De obetydliga gårdar, som än i dag bära detta namn,
utgjorde en gång kärnan i »Uppsala öd», det vidsträckta
godskomplex, som forntidens »uppsalakonungar» förvaltade. Till
denna öd hörde inte bara en rad andra kungsgårdar, utan också
alla de husabyar och bon, som funnos spridda över hela riket,
sannolikt minst en i vart hundare eller härad. Många av dem
höra än i dag kronan till. Under medeltiden gällde detta
bevisligen i ännu större omfattning. Men många ha sedan dess, likt
kungsgården i Gamla Uppsala, kommit under andra ägare.
Hälften av det Husby i Vendel, där Ottarshögen ligger, tillhör
emellertid än i dag kronan. Månne inte detta säger oss en del?
Innebär det ej, att de statsjordar, som numera förvaltas av Kungl,
domänstyrelsen, i sig innesluta en icke föraktlig rest av vad som en
gång kallades Uppsala öd? Den makt och myndighet, som
Sveriges kungar i äldre tid vida mer än nu byggde på inkomsten
från rikets jordagods, skulle i så fall ha blivit grundlagd senast på
206
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
