Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bengt Bengtsson: Sjövägen Växjö—Tjärö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sjövägen Växjö—Tjärö
Kopparsticket i Suecia-verket visade sig vara ganska korrekt
så när som på den stora fyrdelade gran, som stått i graven på
1600-talet. Här skulle alltså, enligt Rudebecks fantastiska
tolkning av sagor och fornminnen, kung Ring ha begravt sin fallne
fiende »med stor hednisk Solennitet» och folk har till och med
offrat pengar till honom. Det skulle väl vi också göra, tyckte Sven
och Lars och satsade fem öre var, för lycklig resa och god
väderlycka. Det var väl utlagda pengar. En stund efter offret samlade
sig det envisa duggregnet till en kort störtskur och sen fanns
inget moln på himlen, förrän vi nått Östersjön och kommit fram
till vårt slutmål i Järnavik. Och varje gång vi hade tur under
resan, frossade pojkarna i återuppväckt vidskepelse.
Runstenen vid foten av åsen studerade vi omsorgsfullt, och
här fick vi god träning i detektivarbete. Vi hade visserligen
»facit» med oss, men pojkarna stavade grundligt igenom varje
runa i den skrovliga graniten »för att se om dom har läst rätt».
Det hade dom, och vi undrade vem Romar var, som Gerid och
Tunn-nacke enligt .inskriften hyllade på detta förnäma sätt.
En kämpe, som fallit i österled eller en bonde på Sjöbv gård?
Kanske bådadera eller kanske han »blivit borta» på en färd till
de vilda blekingarnas land? Under dylika fantasier fortsatte vi
vår vandring runt Bråvallahed och gick tillbaka via Skatelövs
kyrka, där vi såg Gunnar Olof Hyltén-Cavallius’ grav på dess
kulle med utsikt över Åsnen.
Även Blendasagan har anknytning till Skatelövstrakten, och
när vi på eftermiddagen åter satt i kanoterna beslöt vi ta en
sväng åt nordost och se på Blotviken, där Blenda och hennes
»amazoner» skulle ha tvättat sina blodiga kläder efter att ha
tillintetgjort den danska hären. Elin Wägner är inne på denna
sak i Tusen år i Småland, och hon har försökt skåda bortom
Rudebecks skymmande slöja. Om hon ser hägringar eller ej,
vågar vi oss inte på att bedöma, men när hon omtolkar
Blenda-kvinnornas badceremonier i Blotviken till uråldrig småländsk
Friggakult med heliga bad, offer och danser, så känner man, att
här tangeras något väsentligt.
Vi svängde om den låga udden och paddlade in i Blotviken.
Skulle denna solbelysta vassidyll vara en gammal kultplats, där
man offrade och bedrev mystisk Friggakult? Är Bosabacken som
vi ser i nordost endast ett kärt tillhåll för huggormar eller
halden varit kultplats för jordgudinnans dyrkan, där bosarna
355
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
