Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bengt Bengtsson: Sjövägen Växjö—Tjärö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bengt Bengtsson
(som ormar här kallades), Astartes, Afrodites och Friggas
heliga djur blidkades med offer? Elin Wägner har lockat oss hit
och vi paddlar förstrött längs vassen och försöker erinra oss vad
hon skrivit, och vi drar djärva paralleller mellan Blenda i Värend
och den vildögda ormgudinnan i Knossos från Kretas bronsålder.
Har de stora offerfynden i våra mossar något med denna kult
att göra? Kanske Blotvikens dy gömmer massor av värendska
votivgåvor? Vi beslöt, att vår undervattensarkeologi skulle
omfatta även Blotviken, och så lade vi kraft i paddeltagen och sköt
ut på Åsnen igen.
»Att nu då», sade Sven, som hunnit bli smålänning igen,
»det här Bråvallahed och slagena med Hildetand och Ring och
Blenda, är det sant?» — Vi äldre hade i vår förtjusning över
Peter Rudebeck och hans storsmåländska ambition glömt att
skala fram vad man verkligen vågade tro och nu gällde det att
efter enkel förmåga ställa saker och ting till rätta. Färden bort
mot Sunnanvik upptogs av försök åt det hållet, och vi förklarade
hjältegravarna som begravningsplatser för vanligt, hyggligt folk,
som bott i byarna på det bördiga slättlandet ända från
stenåldern. Några slag behövde inte ha stått här fördenskull, men stora
gravfält bruka ge upphov till sådana sägner. Pojkarna var lätt
besvikna över att Rudebeck »bågat» alltihop, men medgav att det inte
precis var lögn, utan lite finare, i stil med Fältskärns berättelser.
Vi gjorde en liten sväng inåt Sunnanvik, Gunnar Olof
Hyltén-Cavallius’ ställe, som skymtade mellan träden. Vi hade läst högt
ur Värend och Virdarna en kväll vid Salen och lärt oss en del
om Småland, som vi inte visste förut, njutit av de många
ortnamnens klang av hednisk urtid och sökt hitta något om de
ställen vi skulle besöka. I högform kom vi till den stora bron vid
Torne, besvarade artiga frågor om vadan och varthän från
ljus-klädda sommargäster, »som tog sig motion uppå bron» i
solnedgången, och slog upp vårt läger på en liten landtunga strax
söder om bron, en sällsynt vacker lägerplats.
Nästa morgon provianterade vi i Torne, svor över Samhället,
som inte tillät någon att sälja rödsprit till oss och ringde till
landsantikvarien i Växjö (som vi stämt möte med på kvällen) och
bad honom frälsa oss. Efter en frukost på torrskaffning
fortsatte vi färden. Skatelövsfjorden tog snart slut och vi var ute på
den egentliga Åsnen. Sjön är stor, men ser inte så ut. Synranden
bryts, eftersom det inte blir så mycket vatten mellan alla öarna.
356
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
