Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adertonhundratalet - G. W. Silverstolpe: Den stora brytningstiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
G. W. Silverstolpe:
DEN STORA BRYTNINGSTIDEN
När slutade medeltiden? Skolans lärobok i svensk historia gav en
gång ett klart svar på frågan. Medeltiden började »omkring år 1060»
och slutade år 1521. Sedan kom Nyare tiden, som i sin tur avlöstes
av Nyaste tiden, med vaktombytet förlagt till år 1815.
Det är sagt mången gång förut men må här sägas på nytt, att
periodindelningar som dessa innebär ett stort mått av godtycke. Det
går att räkna på många sätt, om man vill dra ut tideräkningen
baklänges. Det går exempelvis att säga, att den så kallade forntiden och
dess fortsättning i den så kallade medeltiden här i landet slutade år
1850, varefter någonting nytt tog vid. Eller låt oss säga omkring
mitten av 1800-talet eller under senare hälften av 1800-talet, ty det är
onekligen föga rimligt att ånge ett enda år som gränsen mellan två
historiska skeden. Ett är i varje fall säkert, nämligen att det under
1800-talets lopp kom en förvandling, som med förundransvärd
snabbhet gick sin väg fram genom det gamla jordbrukarsamhället.
Det var den nya tekniskt-ekonomiska revolutionen som slog
igenom här i landet efter att ett gott stycke tidigare, under 1700-talets
sista fjärdedel, ha brutit fram i England. Den nya revolutionen var
den andra i ordningen. Den första och på samma gång den största
av alla ekonomiska revolutioner var den agrara, den som många
tusen år tidigare utgick från upptäckten av spannmålsodlingens
konst, som skulle bli underlaget för allt vad kultur heter.
Det väsentliga i den nya revolutionen låg i den nya stora
kraftkälla människorna fick till sitt förfogande, stenkolens energi, med
ångmaskinens hjälp förvandlad till mekaniskt arbete. Tidigare
levde man så gott som helt på den direkta solstrålningen omsatt
i växt- och djurliv. Men inte nog med att en ny kraftkälla kom
till: den nya kraften ropade efter stordrift och arbetsfördelning,
den kunde ge sitt bästa först om hundratals och tusentals
människor med tillhörande maskiner sattes att göra ett och detsamma för
att sedan byta varorna med andra, som specialiserade sig på sitt
håll. Ångmaskinen möjliggjorde storproduktion,
storproduktionen förutsatte specialisering, specialiseringen krävde bytes- och
27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
