Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adertonhundratalet - G. W. Silverstolpe: Den stora brytningstiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den stora brytningstiden
men med början under 1880-talet fann den sig själv i ett fackligt
och politiskt organisationsarbete, som snart gav betydelsefulla
resultat. Både fackföreningsväsendet och det socialdemokratiska
partiet hade vid århundradets slut kommit ett gott stycke på väg
med Branting som den store ledaren. Grunden var lagd till den
starka ställning, som den nya klassen litet längre fram skulle
komma att intaga, och grundläggningsarbetet hade utförts utan
hjälp av de revolutionära sprängämnen för vilka man inom andra
samhällsgrupper hyste en förklarlig skräck.
Trots alla sociala spänningar och olösta frågor — däribland den
svensk-norska unionens olösliga problem — gick 1800-talet här i
landet till ända i en stämning av stark optimism. Det hade varit si
och så på 1880-talet, då den amerikanska konkurrensen med billig
spannmål och ett allmänt prisfall lade sin tyngd över näringslivet,
men under 1890-talet bar det tydligt av uppåt. Ett andra varv i
industrialiseringen tog sin början, nya industrier stack upp i långa
rader och skapade nya arbetstillfällen och stigande inkomster.
En sorts symbol för det myckna nya blev 1897 års
Stockholmsutställning, oförgätlig för dem som var med på den tiden.
Stålblanka maskiner talade sitt språk, och detsamma gjorde
konsthallens tavlor, som bragte det egna landets natur en strålande
hyllning. Det kan tilläggas, fast vi därmed lämnar
utställningsområdet, att den bildande konstens förnyelse hade sin motsvarighet
på ordkonstens område, i nittiotalisternas rika diktning liksom i
Strindbergs nya vackra skapelser i en utpräglat romantisk stilart.
Många vackra gåvor lämnades alltså av det slutande 1800-talet
i arv till det begynnande 1900-talet, och bäst av dem var det ökade
självförtroendet, tron på att en fortsatt utveckling med både inre
och yttre fred skulle låta landets och folkets tillgångar komma
till sin rätt. Under 1800-talets första hälft spökade alltjämt minnen
från en gången militär stormaktstid, inte minst i dikten, som
gärna vände tillbaka till fornstora dar med viss förhoppning om
att de dagarna skulle komma igen. Vid århundradets slut var
alla stämningar av det slaget försvunna. Blickarna riktades inte
längre tillbaka utan framåt i tiden, mot en tid som enligt vad man
hoppades skulle kännetecknas av en allmän fredlig utveckling, av
fred, förnuft och framåtskridande runt om i världen.
33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
