Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adertonhundratalet - G. W. Silverstolpe: Den stora brytningstiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
G. W. Silver stolpe
1 miljon människor från jordbruksbefolkningen.
Industrialiseringen skapade vidare levebröd för industribefolkningens egen
naturliga ökning, alltså för den fortgående breddningen av
generationerna på det hållet, och det betydde nya försörjningsmöjligheter för
drygt 1/2 miljon människor. Och för det tredje: den
tekniskt-ekono-miska utvecklingen flyttade på femtio år den allmänna
levnadsstandarden ett gott stycke uppåt. Starten skedde för det stora flertalet
från en mycket låg standard, från en arbetsinkomst, som knappast
räckte för kroppens behov och således inte alls för själens. Vid
1800-talets slut hade befolkningen i sin helhet dubbelt större
konsumtionsmöjligheter att röra sig med än vid dess mitt. Bäst låg
industri- och stadsbefolkningen till i tävlingsloppet. Jordbrukets
folk kom ett gott stycke efter, men det var också för dess del fråga
om en märkbar förändring till det bättre.
Den stora franska revolutionen utbröt inte därför att nöden vid
det laget var som störst, utan därför att människorna hade fått det
litet bättre ställt för sig, hörde jag en gång en historielärare säga.
Vare sig det är sant eller inte, gäller det att 1800-talets
tekniskt-ekonomiska revolution här i landet inte åtföljdes av någon
poli-tiskt-social sådan. Men så stora som de ekonomiska
förändringarna var måste det komma till starka sociala slitningar och till
kraftiga motsättningar mellan olika grupper i samhället, vilket också
mycket riktigt skedde.
De gamla ståndsprivilegierna gled bort, ståndsriksdagen gick
sin kos och ersattes av en församling, där bönderna i egenskap av
fastighetsägare fick många platser men det nya
industriarbetar-skiktet inte en enda. Den gamla byråkratin fortsatte att regera så
som den var van att göra; när de första strejkerna kom, fann
överheten anledning påminna om att den inte bar svärdet förgäves.
De nya företagarna följde mönster från England i tron på den
fria konkurrensens förmåga att leda allt till det bästa, särskilt i
dess gestalt av inbördes konkurrens mellan de arbetande och ty
åtföljande press på lönerna.
Den unge Strindberg fann i det nya samhället en måltavla för
sin satir, ett vapen som han behärskade med verkligt mästerskap.
Raden av åttiotalister följde efter med en problemdebatt, som gärna
stannade vid »qvinnofrågan» men också ihågkom den nya
arbetarklassen och dess krav på att »få människovärdet tillbaka».
Denna klass saknade länge litterära talesmän inom sina egna led,
32
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
