Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adertonhundratalet - Gunnar Ullenius: Ett nytt Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gunnar Ullenius
mindre än det nutida Norrtälje och Hälsingborg mindre än våra
dagars Torshälla och Skänninge. Ännu lever minnesgott folk, som
i slutet av 60-talet hörde gubben berätta om den tiden.
Tillsammans har dessa tvenne varandra berörande släktled sett och
upplevt den sagornas sannsaga, som börjar i de tätbyggda fornbyarnas
medeltidsmässiga ryggåsstugor och slutar i atomstapelns
åtminstone tekniskt avancerade samhälle.
En epok, som stökat om gamla Sverige på ett så totalt sätt som
1800-talet, har naturligtvis sina egna fornminnen. Var gång jag
ser ut över de havsdjupblå rågarna hemma på västgötaslättens
öppna ytor, eller som nu idag över det försommargröna skånska
åkerlandets stelnade jätte dyningar, går tankarna till Svaneholm
och Rutger Maclean, han som drog upp de första stora
grundlinjerna till 1800-talets gigantiska, snabba omvandling av det svenska
jordbrukssamhället. Här i bygden, omkring Svaneholms
suggestiva, ranka byggnadskub, grundlades teoretiskt och praktiskt den
stora jorddelningsreformen, på vilken hela det efterföljande
århundradets framstegsarbete inom vårt jordbruk vilar.
I det lilla Maclean-rummet uppe i slottetråder den odefinierbara,
andligt spänningsmättade atmosfär man upplever vid vissa stora
kulturminnen, i Linnés Hammarby, på Geijers Ransäter, vid
John Ericsson-mausoleet på Filipstads underbara kyrkogård. Men
Svaneholm är ännu rätt okänt för den stora svenska allmänheten.
Mot en djupgrön väggbakgrund hänger här tvenne klenoder —
Sergels underbart karaktärsfulla porträttmedaljong av Maclean
och kopparplåten med gravyren till skifteskartan för Svaneholms
gods. I bokskåpet i bakgrunden glöder bokryggarnas guld till den
samlida europeiska jordbrukslitteraturen, främst den engelska.
Låt oss nu höra Gustaf Thomée berätta:
1782 övergick gården till kammarherre, friherre Rutger Maclean, i
Skåne alltid kallad Maklär, den oförgätlige reformatorn av skånska
lantbruket. Han fann i Svaneholm en vanhävdad egendom och var ej nöjd
att blott för ögonblicket lindra böndernas belägenhet, utan ville omfatta
och genomföra ett nytt system av gagn både för dem och efterkommande.
Han hade stora svårigheter att motkämpa, stridiga och bristfälliga
hushållsförfattningar, allmogens stränga bibehållande av orimligaste
missbruk, ja av själva nöden och olyckan, sina likars begär att som
projekt-makeri bedöma varje reform och mera dylikt. Då Maclean mottog godset
bestod det av 51 hela hemman, hopträngda i fyra byar och skötta av
40 bönder. Fattigdom och gränslöst elände hade på dem tryckt sin
stämpel. — Hoveriet och det gemensamma bruket av jorden — varje åbos
ägor voro på 60 à 100 ställen inblandade med grannarnas — hade hos
62
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
