Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adertonhundratalet - Jalmar Furuskog: I bergslag och bruksbygd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jalmar Furuskog
de tjugu sista åren av sitt liv med att söka få fram en effektiv
solmotor och grubbla över mänsklighetens frigörelse med hjälp av
starka kraftmaskiner.
Dessa båda bergslagspojkars livsgärning är en koncentrerad
symbol av något av det väsentligaste i 1800-talets historia: de nya
vägarna, den snabba trafiken, motorernas segertåg, de nya
lösningarna av energiproblemet. En resa genom någon av de svenska
bergslagsbygderna kan lära oss mycket om denna historiska
utveckling, och den kan visa oss hur den väldiga brytningen mellan
gammalt och nvtt alltjämt avspeglar sig i bygdens ansikte.
När John och Nils växte upp vid Långban, kände de säkert
någon gammal gruvarbetare, som kunde ha berättat för dem hur det
var på den tiden då man ännu bröt malm på det urgamla sättet
genom tillmakning eller eldsättning. Det var naturens egna
sprängämnen, eld och vatten, som man då tog i bruk. Under 1700-talet
gjorde dock krutet sitt långsamma segertåg i de svenska gruvorna.
Men om man vandrar omkring bland de många övergivna,
vattenfyllda gruvöppningar som är så typiska för en svensk gruvbygd,
finner man nog här och där en slät bergvägg, som fått sin form
tack vare den gamla brytningen. Under 1800-talet fick krutet vika
för två nva sprängämnen. Först kom nitroglycerinet, den farliga
sprängoljan, som lätt kunde kosta gruvarbetaren livet, om han var
en smula oförsiktig. Sen kom dynamiten som en stark och pålitiig
medhjälpare i det tunga arbetet under jorden. En annan
välkommen arbetskamrat var borrmaskinen, driven med komprimerad
luft. När den var installerad, fick man visserligen inte längre höra
släggornas taktfasta slag mot borrstålet, utan ett mycket oskönare
ljud, men människorna därnere hade fått det bättre, och deras
arbete blev effektivare.
Det svåraste problemet vid gruvorna gällde uppfordringen. Man
hade måst gå ganska långt på djupet med brytningen. Malmen och
vattnet måste fraktas upp, och människorna både ner och upp.
Gruvarbetarna fick klättra på stegar eller använda malmtunnorna.
För den tunga uppfordringen av malm och vatten försökte man
olika utvägar. Människans egen muskelkraft förslog inte långt, men
vad skulle man sätta i stället? John och Nils hade säkert hört
berättelsen om det försök som på 1760-talet hade gjorts vid Persberg
med en eld- och luftmaskin, och de hade kanske stått och grubblat
inför spillrorna av den kasserade maskinen. Försöket
misslyckades, och man fick återgå till den gamla beprövade metoden med
130
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
