Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adertonhundratalet - Ruth Hamrin-Thorell: Det går an — nu och för hundra år sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ruth Hamrin - Thorell
sig själva. I sin berömda essay över Almquist, »Sveriges
modernaste diktare», påstår visserligen Ellen Key att »Det går an» är en
barnleksak mot annat som Almquist skrivit, men hon delar dock
helt och fullt hans syn på det ideala äktenskapet och hon
citerar med patos Almquists ohyggliga dom över föräldrarna: »Han
kände avgrundsdjupt att livets svåraste olycka är att barn födas
utan andlig, verklig och hjärtlig kärlek mellan föräldrarna,
varigenom de arma varelserna framkomma dåliga till själva väsendets
innehåll.» Att Ellen Key med sin brinnande frihetslidelse och sina
sociala rättfärdighetsbegrepp också helt och fullt skulle gilla Sara
Videbecks friska och okonventionella syn på tillvaron och
kvinnans ställning i tiden är bara fullt i sin ordning.
Medan vi förirrat oss bland de självvalda domare i samtid och
eftervärld, som partout velat fälla Sara Videbeck för hennes brott
mot samhället, har »Yngve Frey» och vi med den ångat vidare över
Mälaren mot dess innersta farvatten utanför Kungsbarkarö och
Björkskogs socknar, »med små landspetsar närmast Arboga å,
som är en fortsättning av de låga Kungsörsängarna, vilka likt en
grön matta ytterst i väster tyckas hava för avsikt att smyga sig in
under vattnet . . . Ängarna i en omätlig vidd norr och nordväst ut
lågo översållade med miljoner vålmar likasom de små avklippta
knutarne på avigan av en stor grön tapisserisömnad.»
Precis så ser det ut än i dag! Skillnaden är bara den att 1947
års rekordtorra sommar gjort färre knutar på den gröna
tapisseri-sömnaden. Men ån flyter lika lugnt och ängarna är lika vida och
låga, samma ekar skuggar vattnet, där Hjälmare kanal nu tar vid
och man undrar om inte också gässen s:>m snattrar på stranden
en gång också snattrade för Sara och Albert som lustiga avbrott i
deras allvarsamma konversation. Snart är vi precis som det unga
paret framme i Arboga och landar bland små röda skjul som
kantar åbrädden med pittoreska bryggor hängande över vattnet
och med pilar doppande sina gröna slöjor i ån.
Arbogas geografi har intresserat Almquist relativt litet, men vi
kan inte utan skäl gissa, att Albert förde Sara till den Blombergska
gården, som med sitt loft och låga inkörsport, sin lilla gårdsplan och
röda länga bör ha utgjort en värdig ram till deras nattliga äventyr.
Ty ett nattligt äventyr blev det om ock inte på det sätt som den
mera världsvane underofficeren kanske tänkt sig. I Arboga fick
han troligen sin allra värsta chock av sin vackra reskamrat. Det var
182
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
