Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adertonhundratalet - Gertrud Serner: Konstnärerna upptäcker det svenska landskapet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gertrud Serner:
KONSTNÄRERNA UPPTÄCKER
DET SVENSKA LANDSKAPET
1 Sverige dröjde det ända till 1700-talets senare hälft innan
någon svensk konstnär valde »paysagen» till specialitet. Då
framträdde några målare, främst bland dem Sevenbom, Hilleström och
Martin, som flitigt utövade landskapskonsten, men vanligen i form
av så kallat porträttlandskap eller veduta. Sevenboms hela ståtliga
svit av Stockholmsutsikter, som pryder sessionssalen i Stockholms
rådhus, och Martins välkända akvareller, som gör trakten kring
kungliga slottet i sin 1700-talsdräkt så levande för oss, är gjorda
som en registrering, ett fasthållande i bild för minnet av en viss
bestämd, geografiskt väsentlig plats. Men när Martin öppnar sin
akvarellåda i någon skogsbacke i Stockholms utkanter eller vid ett
av de idylliska utvärdshuset då händer det ibland, att han gripes
av hänförelse inför vad han ser, eller rättare inför de känslor, som
de lummiga träden eller backsluttningens grönska inger honom.
Hans pensel nekar att ställa sig i det sakliga redogörandets tjänst.
Den tolkar bara glädjen över grönska och vatten och himmelens
farande moln. Naturen själv har blivit det viktigaste, inte endast
bakgrund och ram till något annat.
För konsten kan dock dessa 1700-talskonstnärers verk endast
betraktas som en trevande inledning till vad 1800-talets artister
skulle ge samtid och eftervärld i fråga om naturtolkning. Vår
förste verkligt store landskapsmålare var Carl Johan Fahlcrantz,
född på 1770-talet och verksam ända fram mot mitten av
1800-talet. Hans målningar är fyllda av en stilla, svärmiskt färgad
naturkänsla. Den sena eftermiddagstimmen är den tidpunkt på
dagen, som han föredrar framför andra, då ett varmt, rikt ljus
faller över träd och ängar och hans målningar får därför ofta en
skimrande guldbrun helhetston. Många gånger finner man i
centrum på hans tavlor ett slott eller en herrgård, men huset spelar
inte längre huvudrollen. Han ordnar sina trädgrupper i väl balan-
221
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
