Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adertonhundratalet - Albin Widén: De som drog ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Albin Widén
sägas, att en fjärdedel av den svenska odlingshistorien under
1800-talet är amerikansk.
På en svensk pionjärkyrkogård i Minnesota läste jag vid sidan av
namn och årtal denna inskrift på en sten: »Hans högsta önskan
var att få fira Jul hos sin Frälsare i Himmelen.» Under stenen
vilade en gammal smålänning, som dött och blivit begravd ett par
veckor före jul. Man kan väl tänka sig, hur den gamle
svenskamerikanske farmaren legat där sjuk i adventstiden och känt, att
dagsverket var över och krafterna slut och hur han fantiserat om den
stundande julen. Fick han inte vara med om något julfirande mera
här nere på jorden, så skulle han väl komma till hemmet därovan i
lagom tid till det himmelska julfirandet. Han tillhörde en
generation, då självhushållet i stor utsträckning fanns kvar även bland
farmarna i Minnesota — en tid, då man bryggde och bakade och
slaktade till julhelgen, som var den stora glädje- och viloperioden, då
man skulle njuta frukterna av det långa arbetsårets slit och möda.
Men om julen var en sådan kostlig tid här nere på jorden, vilken
julfröjd skulle det då inte vara där ovan, där nåden överflödade
liksom julmaten överflödade här och där änglakörerna brusade
härligare än någon julottepsalm!
Om inskriptionen på gravstenen kunde tagas som text för en
julbetraktelse, kunde den också nyttjas som utgångspunkt för en
utläggning i helt annan riktning. På samma sätt som farmaren, då
han låg på sitt yttersta drömde om landet där ovan, där allting
skulle vara så mycket bättre, hade han en gång i sin ungdom gått
och fantiserat om landet på andra sidan oceanen, där
möjligheterna skulle vara så mycket större och där även den som var född i
en backstuga skulle kunna förvärva en jordbit till arv och ägo. Som
den smålänning han var, hade han fullt klart för sig, att han var
född i en värld, där den fattige alltid haft svårt att reda sig — men
därborta fanns jord att få nästan utan penningar och för intet, och
ägandet av jord betydde ekonomiskt oberoende, vilket inrymde allt
som man över huvud taget kunde begära här i livet. Hade inte
Lars Anders’ August kunnat skaffa sig en egen farm tredje året han
var där, skrev inte Karlssons Olga att de kunde äta vetebröd varje
dag, stod det inte i amerikabreven, att ägg och kött och fläsk hade
man på bordet för jämnan? Den jord man fick där över var inte
några steniga backar, nej, det var stora, släta, stenfria fält. Ju mer
han tänkte därpå, desto starkare blev reslusten. Nog fanns det de
som varnade och avrådde från den planerade amerikaresan. För-
236
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
