Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adertonhundratalet - Albin Widén: De som drog ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De som drog ut
hållandena var ju så olika därute, den som inte kunde språket blev
lätt bedragen, en och annan hade väl kommit sig upp, men det
fanns så många som hade det sämre än här hemma. Men han hade
inte lyssnat på dylikt tal. Han hade gripits av en oemotståndlig
lust att ge sig i väg. Amerikafebern hade slagit sin klo i honom, och
för honom fanns det ingen återvändo.
Under emigrationens högkonjunkturer talade man ofta om
»amerikafebern» som en masspsykos, den där blint drev
människorna i väg, okända öden till mötes. Delvis bekräftas detta av
utsända frågelistor. Man möter då och då svaret, att
vederbörande »fått för sig» att resa eller att »flera pojkar i min hemsocken
foro och då följde jag med» eller att »de talade om Amerika, och
då bestämde jag mig för att resa». När samtidigt frågan om
framtidsutsikter här hemma besvaras med »tillfredsställande», »hade
god anställning» eller »hade det rätt bra förspänt», så förstår man
att rent psykologiska faktorer varit med i spelet. Men emigrationen
i dess helhet var inte något planlöst lemmeltåg. Även där den
enskilde emigranten lockades med av andras föredöme, var han ett
offer för ekonomiska och sociala förhållanden eller snarare
missförhållanden, som karakteriserade 1800-talets Sverige. Den
förnämsta anledningen till den stora amerikaemigrationen är utan
tvivel den ekonomiska. Utvandringen blev en av lösningarna på
den svenska fattigdomens problem.
Flera faktorer är värda att framhållas. En är den minskade
spädbarnsdödligheten, som medförde en betydande folkökning. De
stora barnkullarna under 1800-talet hade endast begränsade
möjligheter att finna utkomst inom jordbruket, och industrien kunde
ännu inte suga till sig befolkningsöverskottet. Detta skapade ett
proletariat av backstugusittare och torpare, som hade allt att vinna
men ingenting att förlora, om de bara kunde komma över till det
förlovade landet i väster. En särskild emigranttyp är söner till de
självägande och ofta välsituerade bönderna — endast en av dem
kunde få överta fädernegården och de andra, som inte såg sig
några möjligheter att få egna gårdar föredrog att emigrera framför
att bli statare eller lösarbetare. Men även småbönder, som fick
slita hårt för att klara skulder och inteckningar, lockades av
möjligheterna i Amerika, där det hårda arbetet betalade sig bättre.
Det finnes många berättelser om dylika fall. En av de märkligare
är den om värmlandsbonden, som på 70-talet gav upp kampen
mot inteckningen på den lilla gården, sålde av och reste till Ame-
237
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
