Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adertonhundratalet - Albin Widén: De som drog ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Albin Widén
rika med familjen, fastän pengarna inte räckte till biljett även åt
den yngsta pojken. Först året därpå fick denne sin amerikabiljett
och reste då ensam den långa vägen från Kil i Värmland till S:t
Peter i Minnesota. Ett tjugutal år senare var pojken under namnet
A. O. Eberhart guvernör över staten, vilket väl kan tagas som
exempel på det nya landets möjligheter.
1800-talet var en brytningstid, då gamla samhällsformer
försvann och ersattes av nya, då hela det svenska ståndssamhället fick
en ny karaktär. Genom laga skiftet slogs den gamla
bysamfällighe-ten sönder, och det är tydligt att denna upplösning av traditionella
samhällsformer både i rent praktiskt och i psykologiskt avseende
befrämjade den stora rörelse som emigrationen blev.
En uppsalastudent vid namn Gustaf Unonius har blivit kallad
»den förste emigranten», emedan han enligt traditionen var den
förste som reste till Amerika sedan en ny lag stiftats, enligt vilken
svensk man och kvinna hade rätt att fritt ur riket utvandra. Det
var år 1841. Unonius for för övrigt efter ett mycket studentikost
avskedstagande från vänner och bekanta, som beundrade hans
heroiska beslut, tillsammans med hustru och tjänarinna och
följeslagare från Gävle till New York med segelfartyg, fortsatte till
Milwaukee i Wisconsin och byggde en timmerkoja för sig och de
sina i skogstrakterna fem svenska mil nordväst om staden. Flera
andra svenskar kom så småningom dit och de brev, som dessa
emigranter skickade hem, gav anledning till att en lantbrukare och
byggmästare i Kisa i Östergötland vid namn Peter Cassel blev
ledare för en liten skara utvandrare, som grundade settlementetNew
Sweden i Iowa. Unonius själv hade föga framgång som farmare.
Han blev senare präst i episkopalkyrkan och återvände efter
sjutton år till Sverige.
De flesta svenska emigranterna var inte benägna att ansluta sig
till de anglikanska kyrkosamfunden. I New Sweden bildade
nybyggarna därför år 1848 en luthersk församling med en lekman
som predikant. Eftersom denna församling ingick i den senare
grundade Augustanasynoden, anser synoden att dess historia går
tillbaka till nämnda år och firar därför sommaren 1948 sitt
hundraårsjubileum. I anslutning till detta firar man samtidigt
emigrationens hundraårsjubileum på flera håll i Mellersta västern dit
de landhungriga emigranterna kom på 1840- och 50-talen.
Det var typiskt för utvandrarna under emigrationens första
skeden att de sökte sig till områden där de kunde få jord till billigt
238
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
