Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adertonhundratalet - Lars Madsén: Framtidslandet. Ådalen i trävaruruschen så som folk ännu minns det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Framtidslandet
så att det förslog för hela sommaren. Gubben Othberg bodde i
butiken, för skepparna gick iland när som helst; även på söndag
kunde det bli full kommers. Segelskepparna, särskilt
englandsfa-rarna, var ena sjusärdeles pampar. En ångbåtskapten i våra dar,
vad är han mot en sån där gammal? Ingenting. När sjöbjörnar
träffades i Nyland, då var det möten. Man talar om den vilda tiden,
men då har man små pretentioner, för dråp eller större skandaler
har aldrig förekommit i Nyland och litet slagsmål är väl inget att
haka upp sig på? När sista fartyget gått, slogs skeppshandeln igen för
vintern, och sen gick inte Othberg ner förrän till våren. Från maj
till oktober blommade Nyland.
Man kände att här fanns möjligheter, man ville ha industri och
göra affärer, men om man på 1800-talet för Nylands del hade
några större framtidsdrömmar, det vete katten.
Låt oss se hur den nya tiden kom till en bondsocken. Nora på
norra sidan älven, en tre mil från Härnösand, har haft summa två
ordförande sedan kommunala självstyret infördes på 1860-talet,
nämligen Petrus Westman och hans far. Det är genom Petri
glasögon vi betraktar socknens utveckling.
I Nora levde man länge på självhushållets grund, man odlade
korn, råg, potatis och rötter, man tog strömming och lax vid Storön,
och fruntimmerna spann ull och vävde lärft, 16 skaft var en
specialitet, den såldes i Stockholm. Man rodde till marknaden och låg
över natten i båten, frisk luft är bra mot vingelvatten. Arbetet var
hårdare förr, men livet gick lugnt, man hade inte samma jäkt som
nu. Man hade inte heller samma behov av kontanter. Ett hemman
kunde ha 7 kronor i kommunalskatt.
Så fick man en oberäknad inkomstkälla i skogen, främst genom
timmerkörning. Jordbruket föll undan och blev en bisyssla,
nedgången blev till en början skrämmande, mången nästan skämdes
för att vara hel bonde. Man fick in kontanter, och självhushållet
försvann. Men man blev också beroende av kontanter, och många
hade svårt att lära sig den nya hushållningen. Nog kan man även i
Nora få se jättestora trähus, där den vita färgen hänger i flagor, och
då kan man vara säker på att i den byggnaden ligger större delen
av den gårdens skog, men i regel höll man på det lilla man hade,
så genom den feberkrisen gick Nora med bibehållet lugn.
Till Nora kom industrin på 70-talet. Socknen fick flera sågar,
den största, Dal (eller Nyadal), grundad 84, sysselsatte minst 200
255
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
