Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adertonhundratalet - Lars Madsén: Framtidslandet. Ådalen i trävaruruschen så som folk ännu minns det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sågverksarbetaren minns när han ser fotot...
Nu tycker man nästan att vi var konstigt klädda, men det fanns ingen
konfektion då. Skjortor kunde det möjligen hitta på att hända, att det
fanns färdigt, annars syddes bussarongerna hemma.
Ingen av alla dessa gubbar var bondpojk från socknen. Många var från
Värmland, många kom på våren med smördrittlar och matsäckskontar.
Ett par var självägande bönder nånstans långt bortigenom. Gubbar är
förresten fel, de är friska, unga karlar de flesta, fast skäggen förvillar.
Många utvandrade sedan till Amerika.
Då fanns det ingen organisation, inga tidningar, ingen solidaritet, då
tänkte alla mer på sig själv, de flesta tordes inte säga så mycket, så
några revolutionärer finns inte på kortet, socialister var vi skrämda för.
Janne Sjödin, längst upp till höger, var mer självrådig, han sa vad han
ville. Vi ropade alla efter 11 timmars arbetsdag, men alla skyllde på
honom, när ramen stoppades efter 11 timmars gång. Disponenten kom
ner, men Sjödin sa ifrån och det blev 11 timmar. Vi märkte aldrig att
han fick lida något obehag för den saken.
’258
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
