Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Loggbok från Sjaunja. Valda delar, sammanställda av kanotfärdens deltagare: Lasse, Nisse, Olle, Gunnar och Gösta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Loggbok från Sjaunja
kontanter som man inte kan reda sig utan, trots att livet häruppe, så
långt det numera är möjligt, grundar sig på självhushållets principer.
Detta är i vår tid en mycket säregen livsföring. Den är
ålderdomlig, ja uråldrig, och ger på många sätt en god föreställning om de
förhållanden under vilka den fasta bebyggelsens pionjärer allt
sedan hedenhös har levt i vårt land, efter vilka principer de har
valt sina boplatser och hur de livnärt sig. Sett ur denna synpunkt
kan man kalla Sjaunjamyrens innevånare pionjärer — inte
nybyggare — om vi därmed lägger vikt vid att de alltjämt är den fasta
bebyggelsens yttersta utposter och hävdar de yttersta
gränsmarkerna mot det obeboeliga.
Man har riktat fula beskyllningar mot Sjaunjas bebyggare —
det skedde visserligen i det naturskyddslovliga syftet att föreslå
området till nationalpark, varigenom landet skulle få ett
sammanhängande, naturfredat område, som sträckte sig från Sareks
hög-fjällsmassiv över lågfjällen och myrlandet ner till Muddus’
urskogar. Syftet är vällovligt men ändå inte så behjärtansvärt att
det berättigar förslagsställaren att prägla myrens hela manliga
befolkning som tjuvskyttar. Den uppgift som lämnas i
sammanhanget, att samtliga manliga innevånare i en av byarna häromåret
dömdes för olaga jakt är felaktig. Den på så sätt näpsta byn ligger
inte alls inom Sjaunjaområdet utan tio mil därifrån.
Det torde också vara synnerligen tvivelaktigt om den allt större
individfattigdom man trott sig kunna konstatera hos Sjaunjas
fågelvärld, kan skyllas på hänsynslösa åtgärder från områdets
bofasta befolkning. Det är i stället så att en hela landet gällande
företeelse tendentiöst har överflyttats och isolerats till ett begränsat
område. Att Sjaunjabor samlat ägg är nog sant men skulden
härför ligger mest hos naturintresserade äggfilatelister.
Visst är myrens djurliv intressant, och visst är Sjaunja en
tillflyktsort för sällsynta, stolta och vackra fåglar. Men många av
människorna, som bor vid myren, är också av en sällsynt
kvalitet — de andra flyttar därifrån, kan inte livnära sig på myren —
och de kvarboendes förmåga att vinna sin bärgning i detta karga,
avlägsna, väglösa, av Gud och människor förgätna land är lika
intressant — också ur naturvetenskaplig synpunkt — som att
sångsvan, vildgås och trana häckar på myren.
Tranorna svarade för reveljen nästa morgon. Gunnar bjöd oss kaffe på
sovsäcken, Gunnar är morgontidig och effektiv. Så bröt vi lägret, rullade
ihop tält, sovsäckar och renhudar och packade ryggsäckarna. Gösta var
349
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
