Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ernst Manker: Med Hova och Keinil genom Rautasdalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ernst Manker foto.
Vattenspegeln fördubblade skönhetssynen, tills båtens vågkrusning drog en slöja
över spegelbilden. Kuolatsjaure, med sikt mol Rautasjaure.
Men de var alls inte tillknäppta. Gamle Huuva talade gärna om
livet i Rautasdalen, såsom han levat det, och om de minnesmärken
förfäderna lämnat efter sig. Han drog sig inte ens för att yppa de
hemligheter folkminnet ruvade på alltsedan den tid man dyrkade
andra gudar än Laestadius’ Ibmel. Det fanns en gudaboning vid
Rautasjaure, under Vidjavares stup, där man offrat i kanske tusen
år. Den platsen kände vi ju till alltsedan arkeologen Hallströms
grävning där för snart 40 år sedan. Men inte visste vi, att guden
flyttat dit en gång från ett annat viste, väster om fjället. Gudens väg
syntes än utmed fjällsidan — ja, vi skulle få se den, när vi
kommit så långt.
’365
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
