Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Curt Weibull: Sverige på tiohundratalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sverige på tiohundratalet
hus äro låga och oansenliga», berättar en man från Bamberg, som
på 1120-talet besökte Skåne. Orden torde ha giltighet även
förtiohundratalets Sverige. Oftast lågo gårdar och hus samlade i byar
med fast organisation för samarbete och för utnyttjande av
betesfält och åkerlappar. Bygdens och byarnas män samlades till
stämmor och ting under öppen himmel. En tingsplats omtalas av Adam
av Bremen. På denna stod en gudabild. Det var Tor, åskans och
blixtens, väderlekens och skördens gud. Vid gårdar och byar lågo
gravfält och gravhögar. Här och vid vägar och på tingsplatser
restes denna tid bautastenar och runristade stenar till minne av
de döda. Stenarnas runor, slingor och bilder lyste i röda färger.
Adam av Bremen har givit en sammanfattande skildring av
Sverige, dess folk och dettas seder vid mitten av tiohundratalet:
»Sverige är ett mycket fruktbart land, jorden är rik på skördar
och honung, och dessutom överträffar det alla andra länder i fråga
om boskapsskötsel; där finnes en mängd för innevånarna nyttiga
floder och skogar, och landet är överallt fullt av främmande
varor.» Om svenskarna framhåller han, att de bestå av många
folkstammar och nämner särskilt västgötar, östgötar,
värmlänningar, finnar, skridfinnar och svear. Svenskarna äro »de yppersta
krigare både till häst och ombord på sina fartyg», säger han.
»Därför tyckas de också ha makt att hålla de övriga folken i norr i
schack.» Men svenskarnas levnadssätt är trots landets fruktbarhet
och folkets makt enkelt. »På många ställen i Sverige äro även
förnäma män boskapsherdar; de leva på patriarkernas vis och av sina
händers arbete» . . . »Allt det som hör till tom fåfängelighets prakt,
guld, silver, kungligt vackra hästar, skinn av bäver och mård,
allt detta, som vi beundra till vanvett, räkna svenskarna för intet.»
Av svenskarnas seder finner Adam av Bremen många vara goda.
Han berömmer deras gästfrihet: »Alla hyperboréer utmärka sig för
gästfrihet, men detta gäller framför allt om svenskarna. I deras
ögon är det den värsta skam att vägra resande gästvänskap, ja, det
råder bland dem en ivrig tävlan om vem som skall anses värdig
mottaga en gäst. En svensk visar sin gäst all möjlig älskvärdhet,
och så länge han vill stanna hos honom, för han honom hem till
den ene efter den andre av sina vänner.» Men svenskarna ha
också seder, som Adam fördömer. »I fråga om kvinnor känna de
ingen måtta. Envar har alltefter sin ekonomiska ställning två, tre
eller liera hustrur, de rika och hövdingarna ha otaliga.»
Adams bild av svenskarna på tiohundratalet fullständigas av in-
23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
