Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik Lundberg: Att bo i eldhus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erik Lundberg:
ATT BO I ELDHUS
I Goslar byggde den tyske kejsaren sitt palats för högtidliga
ceremonier; tronstolen av brons finns ännu i behåll på sin gamla plats.
Normanderna reste väldiga murtorn såsom fästningsbostäder både
i hemlandet och i det erövrade England, och i Venedig står alltjämt
palats med kolonngallerier som speglar sig i Canal Grande.
Tiohundratalet framträder ute i Västerlandets centrala kulturområden
med både glans och mäktighet — en tidsålder med nydanarlynne
och skaparkraft. Mycket av allt det som medeltiden skänkt vår
kultur har sin uppränning just under detta århundrade, helgjutet och
målmedvetet som få.
Hur ter sig i vårt land lämningarna av tiohundratalets
byggnadskonst. Vad har vi i behåll av vikingahövdingarnas gårdar och
anläggningar? Vart skall vi resa för att möta vikingatidens svenska
bostadskultur?
Ja, vi kan väl undra!
Danmark har sitt väldiga härläger på Själland, Trælleborg, Norge
sina vikingaskepp. Har vi då ingenting, och kan vi alltså inte bilda
oss någon föreställning alls om tiohundratalets hem och
husbyggnadskultur? Nej, vi har intet eller nästan intet — men nog kan vi
trots detta nå fram till en viss kunskap om dessa ting! Vi har
nämligen ett stycke tradition som lever eller som åtminstone levde ännu
i mannaminne!
Vi har vår gamla fäbodkultur och vår fäbodbebyggelse som segt
hållit kvar vad som nere i bygden sedan länge var föråldrat och
utdömt. Uppe i fäboden var livet alltjämt okomplicerat och stod i
primitivt enkel kontakt med naturen, alldeles som i uråldriga tider.
Vad vi nutidsmänniskor så ivrigt griper efter i det vildmarksliv vi
förmår åstadkomma, det fanns för inte länge sedan okonstlat och
nedärvt i sommarens fäbodliv.
Låt oss alltså försöka vinna kontakt med det tidlösa förgångna,
med det primitiva i fäboden. Låt oss resa till Dalarna!
Kanske är det allra mest elden som fängslar oss här uppe i fäbo-
44
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
