Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik Lundberg: Att bo i eldhus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att bo i eldhus
den. Elden på den öppna härden mitt på boningsrummets golv! Vi
är så vana vid att ha elden tämjd och inpassad i vår bostad att vi
egentligen inte bryr oss om att ägna den en tanke i vårt arbetsliv.
Naturligtvis ingår elden överallt och vi vet det om vi bara tänker
efter. Men vi har just ingen uppfattning om att den spelar en
huvudroll i dagens rytm. Blott vid den öppna spiseln får vi vår kontakt
med elden — där ägnar vi den nära nog en dyrkan.
Men i fäboden är elden någonting helt annat. Den känns som
en naturkraft, vild och tämjd, farlig men nyttig, ständigt på väg
att låta vildheten slå ut.
Här uppe i fäboden kan vi stilla vår längtan efter det primitiva
och omedelbara kanske mer än någon annanstans. Att anrätta sin
måltid direkt över elden eller den heta glöden, att inte kunna lita
till någonting alls av allt det där myckna standardiserade och
industrialiserade som utgör ramen för och en god del av innehållet
i vårt liv. Som vi naturligtvis inte på något vis skulle vilja avstå
ifrån i vårt dagliga liv. Men som åtminstone någon gång för
balansens och perspektivets skull — för att inte säga för sinnets
jämvikt — kräver att ställas mot det primitiva, mot de råa, handgripliga
realiteterna, makterna i vår tillvaro!
Vill vi fånga någonting av tiohundratalets kynne, någonting av
dess dagliga liv, av dess hemkultur, låt oss då först och främst inse
att där allt är primitivt på fäbodens sätt. Villebrådets kött får där
alltid den halstrade anrättningens smak. Man deltar direkt i alla
vardagens bestyr. Man har omedelbar kontakt med allt som sker i
gårdens enda stora gemensamhetslokal, stugan, där elden ständigt
lever. Ingenting levereras färdigt, nästan ingenting är inköpt — mer
än dyrbarheterna från främmande land. Och dessa är nästan alltid
förda till huset på egen köl, förvärvade under kontakt med havets
farligheter, kanske rövade vid plundring av rika köpstäder långt i
fjärran.
Hur väl stämmer inte själva boningshusets, eldhusets,
byggnadssätt överens med detta primitivt omedelbara liv.
En bastant timrad stomme — stock lagd på stock. Bland den
egna skogens furor har man utvalt de allra bästa och tjänligaste.
Med egen hand har man fört bilan, format den sinnrika
knut-ningen. Gårdens folk har själva fogat samman stommen, tätat
mellan stockarna, lagt takets mäktigt fribärande åsar i läge högt där
uppe, bilat takbräderna till tunn smidig panel, lagt på omsorgsfullt
skördad och beredd björknäver. Allt detta är väl bekant för alla.
45
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
