Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Här var skeppsväg...» Strövtåg i tiohundratalets Uppland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»HÄR VAR SKEPPS VÄG . . .»
Strövtåg i tiohundratalets Uppland.
L) en som en vacker vårmorgon, då vattenståndet är högt, styr sin
kanot över den långa viken vid Österskär för att söka sig inåt
uppländska farvatten, är inne på traditionsrika vägar. Här mynnade
en av svearnas viktigare leder till havet, och den kan vara värd att
följas än i dag, trots att kanoten småningom måste bytas mot cykel
eller bil. Inte ens en kanot kan nämligen nu för tiden ta sig fram
ända till Uppsala på denna led.
Till att börja med går det bra. På Åkers kanal, över Garnsviken
och ett gott stycke uppför Vadaån färdas man obehindrat och har
under tiden tillfälle att begrunda både hur omgivningen ser ut nu
och hur den bör ha sett ut i Olov Skötkonungs dagar. Ute på
Garnsviken ser man troligen detsamma som då: höga, allvarliga
skogsstränder stupar i vattnet, och bebyggelsen är från sjön sett gles.
Den brokiga husklungan omkring Össeby-Garns stengrå
medeltidskyrka är nyare, men runstenen på kullen berättade även för
vikingarna om odalmän, som rest den till fädernas minne, och de
har också som vi sett upp på gravhögarna vid Vada bro, då för
tiden bara ett vadställe.
I vass och näckrosor fördjupar sig farleden, men går man upp
på landsvägen ser man till fullo hur ljus och vacker dalgången är.
Det är påfallande hur byar och gårdar har hållit sig kvar uppe vid
dalsidans skogsbryn, där grunden är bättre än nere på den leriga
dalbottnen, som var ännu lösare, ja, delvis sjöbotten eller
sväm-land i den fjärran tid, då bygden först kom till. Däruppe ringlar
också vägen alldeles som då den ännu bara var en stig mellan
byarna, medan ån var fjärrtrafikens allfarväg. Men vandraren
däruppe såg ut över en nejd, som delvis var ganska olik den nuvarande.
Mellan dalbottnens vassar och fräkenfält blänkte ån, som då och
långt senare vidgades till en sjö mellan Vada kyrka och Benhamra
bro, och därifrån gled sidlänta betesmarker och starrängar upp
mot dalsidan, övergående i hårdvall, där åkerlapparna låg strödda
i stenig, snårig, men rikblommande ängsmark med spridda träd,
64
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
