Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jan Fridegård: Frös åker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jan Fridegård
tider. Den skulle också tala om hans efterlevande, som låtit göra
bron till hans minne. Mor och son betraktade stenen med stolthet
och tänkte på alla vägfarande, som skulle stanna och beundra den.
Även de icke runkunniga skulle förstå, att det var den närliggande
gårdens ägare, som byggt bron och rest stenen.
Rakt över Frös åker såg släktingarna ont på varandra, och den
äldre brodern tänkte på hämnd. På kvällarna såg han hur brodern
och modern samlade allt husfolket på tunet, där de satte sig i
gräset. Den kristne främlingen stod och talade till dem. Ibland höjde
han ansikte och armar mot himlen, där han påstod att hans gud
bodde. Så kunde han, strax efter, peka nedåt jorden, och hans
stämma blev hårdare. Från sitt hus såg den äldre brodern hur åhörarna
ängsligt eller olustigt skruvade på sig och ändrade ställning i gräset.
Han förbjöd sitt eget husfolk att gå dit och samlade dem i stället
vid Frös hov. En kväll tände han en offereld och offrade en get för
att reta de kristna och för att Frö helt skulle stå på hans sida. Han
såg att många av husfolket, som lyssnade till den kristne, vände
sina ansikten mot Frös offereld, och han visste att de helst ville
stanna hos sina fäders gudar om de vågat. Men den dag tyst
fiendskap övergick till öppen strid skulle nog många komma över till
honom.
Ibland hoppades den äldre brodern, att när den kristne dragit
bort, skulle alla glömma hans lära och allt återgå till det gamla.
Men dagarna gick, det blev sommar och skördetid, men den
hatade kristne stannade. Ibland drog han ut i bygdén och blev borta
några dagar men kom alltid tillbaka. Endast en gång under
försommaren kom han över till den äldre broderns gård, men han
kom inte längre än till dörren.
De hade just satt sig till måltiden därinne, men på husbondens
ord reste sig två män och gick till dörren. Ännu tuggande i skäggen
korsade de sina svärd framför ingången, och när den kristne sade
något om sin mäktige gud, såg de likgiltigt rakt ut i luften. De övriga
fortsatte att äta och allt som hördes, när den kristne tystnat, var
ljudet av deras käkar och fågelsången i träden utanför. Bortom
åkrarna vid den andra gården stod några gestalter och avvaktade
vad som skulle hända. De såg den kristne göra några rörelser med
armarna, innan han vände tillbaka, och de förstod, att han
överlämnade hednagården till sin guds vrede.
Det var mitt på dagen, och solen sken just in på Frös gestalt i
hovets inre. Den kristne tog vägen förbi hovet, stannade utanför
86
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
