Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jan Fridegård: Frös åker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jan Fridegård
denna frändeskam kunde intet gott komma. Åkrarna skulle inte
mera ge någon skörd, ån ingen fisk, havet inga segrar eller byte.
Lycka, fred och ära, som följt deras fäder, skulle vika från dem.
Deras heliga gudar vredgas. Och han såg skyggt mot Frös hov. Som
en bekräftelse på hans ord gled en molnskugga sakta över templet
och åkern, medan trakten för övrigt låg i klart solsken.
Den äldre brodern beslöt i sin ängslan för gudarnas vrede att
redan samma dag offra en hel oxe åt Frö. En stund funderade han
på att i stället locka den kristne i bakhåll och hugga ned honom.
Men han hade kungens beskydd, och alla skulle förstå vem som
varit hans baneman. Fick Frö ett stort offer, som var honom
behagligt, så skulle han nog själv döda eller fördriva den kristne.
I skymningen hade han och hans folk smyckat hovet med löv
och kransar. Oxen var tvättad och blank. En krans låg färdig att
hängas om hans hals, när han leddes ned till hovet.
De nykristna vid huvudgården hade också huggit löv men inte
för offersmyckande. En stund efter dopet började- de lövskörden
och körde flera gånger bortåt lövängen, och de grova hjulen
gnisslade. De kom tillbaka med gröna lass, och barnen lekte bland
lövet. Den yngre brodern var inte med utan sysslade vid fähuset.
Ibland blixtrade det till från en lie i hans hand, eller kom det ett
sissande ljud, när han vässade en lie med brynet. Ibland såg han
bort mot Frös hov. Kanske skämdes han för sitt avfall och dop eller
fruktade gudarnas hämnd. De hade dock givit gården lycka under
många år. Och av förberedelserna kunde han förstå att brodern
tänkte offra ett stort djur. Striden skulle nu utkämpas mellan
Krist och de gamla gudarna. Tor var den starkaste, väl att det
inte fanns någon bild av honom vid gården. Men ingen kunde veta
vad Frö mäktade mot sina fiender och mot dem, som avfallit från
sina fäders gudar.
Den yngre brodern blev alltmera olustig, när han tänkte på
dopet och den fiendskap, som skulle splittra hans släkt i två delar.
Djupast inne kände han också fädernas förakt för den, som
övergav deras gudar för den nya, vekliga tron på en gud, som ingen
kunde se och som inte behövde offer. Kunde man få något utan
att ge?
Han kände stark dragning till Frös hov, när han såg sin äldre
broder syssla med förberedelserna till offret. Där var också hans
88
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
