Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jan Fridegård: Frös åker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Frös åker
Runt omkring honom flaxade vita nattfjärilar. En stund
förskräcktes alla och tänkte på spöken, men snart började gestalten tala med
den kristnes röst. Han manade den yngre brodern att återvända till
modern och huvudgården. Krist skulle ännu förlåta honom. Vad
gjorde han här vid avgudabildens hov och det hemska blotandet?
Ett hotande mummel steg upp bland folket, och den äldre
broderns vredgade röst befallde den kristne att genast lämna den
heliga åkern. Han kunde vara glad, att han inte redan fallit död till
marken. Ingen beträdde ostraffat Frös heliga åker.
Men den kristne skrattade hånfullt och upprepade bestämdare
sin maning till den yngre brodern. Denne stod ännu obeslutsam men
ölet hade verkat, och hans ögon började glöda av raseri. Vem var
denne kristne, som befallde honom återvända! Inga befallningar
tog han emot. Och den kristne bar skulden till allt ont, som kommit
över honom. All ovisshet, all skuldkänsla mot fäderna, den
hotande släktfejden, allt kom av den kristne.
Det blev tyst några ögonblick, och alla kunde höra, att någon
kom halvspringande utmed diket. Någon som flåsade och
mumlade medan säden slog mot kläderna. Det var modern, men hon
vågade inte gå i frösåkern som den kristne utan följde diket. I
samma ögonblick hon kom in i eldskenet, grep den yngre brodern
den blodiga slaktyxan, som stod lutad mot hovets vägg, och kastade
den med all kraft mot den kristne, som stod i den heliga åkern.
Men han kastade sig åt sidan, och yxan försvann med ett rassel i
sädesåkern. Den kristne vände dem ryggen och gick värdigt bort
från dem. Snart var han utom eldskenet och syntes inte längre.
Endast ljudet av säden, som strök mot hans kläder, hördes ännu en
stund genom tystnaden.
Men snart bröt modern ut i häftiga förebråelser mot sin yngste
son för detta brott mot Krist och denna otacksamhet mot den
ki’istne, som hjälpt dem. Men han knuffade henne skymfligt åt
sidan, och den äldre brodern log i sitt skägg. På en vink av honom
bar en flicka fram kött och öl till den yngre brodern. Han tog emot
det, satte sig ned på marken och började äta och dricka. Modern
återvände långsamt mot hemmet. Innan hon hunnit dit, hörde
hon skratt, sång och skrål. Den avbrutna festen fortsatte och skulle
pågå till dagningen. Släktfejden var bilagd, men för hur lång tid?
De kristna släppte inte taget, men de gamla gudarnas makt bland
folket var också stor. Ännu skulle många släkter splittras, mycket
blod flyta.
91
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
