Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jan Fridegård: Frös åker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jan Fridegård
I soluppgången var allt tyst vid Frös hov. Det luktade ännu av
bränt kött, och det rökte svagt från offerbålet. Säden stod rak och
orörlig på Frös åker.
Mellan ett par videbuskar satt den yngre brodern. Hans ansikte
var dystert och håret tovigt. En flicka, som hållit sig till honom hela
natten, satt ett stycke ifrån och såg ömt på honom, fast hon var
trött och blek efter nattens våldsamma Frödyrkan tillsammansmed
honom.
Striden inom den yngre brodern hade börjat med den nya
dagen. Han tänkte åter på alla fördelar de kristne kunde ge honom.
Han hade kastat yxan mot deras man, men det gjorde nog
ingenting, om han blott återvände.
Men brodern skulle förakta honom ännu mera, och släktfejden
skulle snax-t blossa upp. Han såg sig ingen utväg utan vände
ansiktet än hit och än dit. Den blodmålade Frö stod i hovet bredvid
honom, men han kände ingen fruktan, endast leda vid honom.
Efter en stund steg han upp och gick sakta mot huvudgården,
till modern och den kristne. Flickan såg efter honom och grät sakta.
Så reste hon sig i sin tur och gick mot hednagården.
En halvvuxen gris, som rotade vid fähuset, såg upp, blinkade och
började vänligt nuffande följa henne. Från skogen kom korna
självmant hem till morgonmjölkningen. Från huvudgården hörde hon
dörren stängas efter mannen, i vars armar hon offrat till
fruktbarhetens gud i sommarnatten. Nu återvände han till de kristna.
92
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
