Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Fries: Vår gamla bondebygd. Ett försvinnande herdelandskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carl Fries:
VÅR GAMLA BONDEBYGD
Ett försvinnande herdelandskap.
Vikingatågen blev saga och historia, men folkets vardag,
söcken-mödan, tecknades av ingen. Den var allom känd. Tusen år har
vänt på saken. Oss lockar nu det ringaktade, som blev glömt:
vardagens liv och arbetsmiljö i gammal tid. Urkunderna till ett sådant
studium finns att söka på marken; det blir en upptäcktsfärd i själva
landskapet efter snabbt försvinnande spår av äldre släktleds
arbete. Det kan hända att ett sådant sökande inte bara ger det
närmast sökta utan något mer och större: en förklaring till det Sverige,
vi nu ser omkring oss, kanske också till vårt sätt att uppfatta
svensk natur.
Det forna Europa var ett herdelandskap. Det uräldsta arbetet på
marken var icke åkermannens utan herdens, boskapsskötarens.
Detta gäller den klassiska världen, men också det gamla
Germa-nien, Britannien och de nordiska länderna. Tesen är icke för djärv.
Den låter sig bevisas av markens minnen, ja, än mer — den
förklarar annars obegripliga drag i europeisk kultur, i språk, stil och
naturkänsla.
Den mediterrana landskapsbilden är det Arkadien, som lever
genom tre, fyra tusen år, ger sin färg åt vår uppfattning av Hellas
och Rom och sin stil åt varje detalj i landskapet — kullarnas jämna
gräsbetäckning, de enstaka träden, de fast modellerade snåren; det
är djurens betning genom hundratals år, som har format detta
landskap.
I en nordligare, mjukare växtlighet, den mellaneuropeiska
lövskogen, får herdens medvetna röjningar och mulens omedvetna
modelleringsarbete en verkan, som är principiellt densamma,
ehuru annorlunda avtonad. För ögat framstår genast det
behagfulla engelska parklandskapet med öppna gläntor mellan
lövmörka, väl avrundade trädgrupper, allt insvept i det fuktmättade
dis, som ger en perspektivisk verkan av obeskrivlig charm. Den
137
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
