Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Fries: Vår gamla bondebygd. Ett försvinnande herdelandskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carl Fries
golv ända bort till horisontlinjen, i vilken Taberg och Tomtabacken
bildar var sin ljusblå buckla. Från söder till norr kan man följa
Lagans dalföre, det flacka vägland som bar den gamla Lagastigen
förbi Taberg och Lagans källa i skogen, över vattendelaren ner
mot Jönköping.
I solnedgången samma dag såg jag från Tabergs hjässa
Vätter-bygden öppna sig i norr som ett önskeland, målet för den långa
vägen från Öresund. Fågelperspektivet gav på samma gång en
förträfflig överblick av det mönster, vars trådar jag sökt följa i närbild
på marken.
I den mörka skogsmattan lyser några tiotal ljusgröna fläckar av
bygd med åker, äng och hagmark. Indelningen är ännu fullt
tydlig, men lika tydliga är tecknen till upplösning och försvinnande av
hagmarken och ängen. Av den sistnämnda syns bara några
obetydliga flikar; den är förvandlad till åker eller kulturbete.
Hag-markskransen kring varje bygd avtecknar sig alltjämt ganska
tydligt, men nästan överallt ser man björkgrönskan starkt insprängd
med granarnas djupa, tunga färgton.
När man ser denna förtunnade krans och betänker att
hagmarken i forna tider omslöt inägorna som ett mäktigt bälte, ofta flera
kilometer i bredd, då förstår man att landskapet var ljusare,
bygden bredare än i dag, alltså tvärt emot vad man annars kunde
förmoda. Skogen, den obrutna ödemarken, var skjuten tillbaka långt
utom synhåll från gård och by. Det är nutiden som har släppt fram
skogen ända till inägornas gräns, ja, in över denna gräns, och
trängt ihop de ljusa fläckarna i vårt svenska barrskogsland. Denna
rundblick över ett stycke av Götaland säger oss med eftertryck, att
hagmarkens försvinnande innebär en förmörkelse av hela
landskapet. Om några tiotal år skall utsikten från Taberg i stort sett
visa mörk skog med små instängda åkerbygder. Försvunnet,
utträngt ur liv och verklighet är därmed det ljusa herdelandskap,
som för oss alla genom tusen år har varit inbegreppet av det
svenska i naturen.
162
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
