Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Holger Arbman: Utsikt från Dalby. Resa genom skånskt tiohundratal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Utsikt från Dalby
inländska och utländska skulle med sina skepp inlöpa i Lumaae
och andra olagliga hamnar och där in- och utskeppa deras gods
och köpenskap och driver åtskillig handel med landsköp». Dessa
sentida uppgifter för tanken tillbaka till tiohundratalets Skåne, då
små samhällen som staden Lommaby växte upp vid åmynningarna
och bedrev kustfart, kanske också stundom handelssjöfart över
vidare vatten.
På tiohundratalet hade det skånska kulturlandskapet en lång
utveckling bakom sig, men det är egentligen först från detta
århundrade vi kan få en mer gripbar bild av hur landskapet
formats av människorna. Genom ortnamnen kan man i viss
utsträckning bestämma bebyggelsens ålder och utbredning. Man
kan påvisa tätare befolkade trakter med gamla byanamn som
slutar på ändelser som -inge, -löv, -lösa och -by, och andra trakter
där ortnamn på -torp, -röd och -ryd vittnar om utflyttning och
skogsröjning utanför de kalkrika moränkullarna och de
lättbru-kade sandslätterna, vilka bäst lämpade sig för ett primitivt
jordbruk. Där nu den sammanhängande jordbruksbygden täcker
moränkullarnas mjuka sluttningar och sänkorna mellan dem, låg
under tiohundratalet en bygd av helt annat kynne. På sluttningarna,
där marken var självdränerande, låg små åkertegar, men nere i
sänkorna stod då, långt före utdikningens tid, små
vattensamlingar, mer eller mindre igenvuxna, och på strandängarna gick
djuren i bete och där bedrevs slåtter för att vinterfodret skulle
säkerställas. Det var allmänningarna. Där de stötte samman eller
där åkerjord och allmänning möttes, där låg byarna, i sitt
ursprungliga skick som radbyar utefter en gräns mellan olika
markområden, eller som en eller flera klungor av byggnader, där två
allmänningar stötte samman. Ett kuperat, delvis skogklätt,
delvis uppodlat landskap med små åkertegar, glittrande vatten i
sänkorna och gröna betesmarker kring vattnen, det var den anblick
Söderslätt erbjöd tiohundratalets resenär.
Skåne är ett vackert landskap. Kanske var det dock inte
naturskönheten utan de rena nyttosynpunkterna, Adam av Bremen
tänkte på, då han säger att »Skåne är Danmarks skönaste del;
det har gott om invånare, är fruktbart på gröda och rikt på varor,
och numera fullt av kyrkor». Det fanns ej mindre än 300 kyrkor
i Skåne på den tiden enligt Adam. Men han visste också att det
173
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
