Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Holger Arbman: Utsikt från Dalby. Resa genom skånskt tiohundratal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Holger Arbman
fanns ett annat Skåne, det norra, fastän han efter sitt begrepp om
väderstrecken kallar det östra. Han talar om en landtunga, som
bildar gräns mellan Sverige och Danmark, »där finns djupa
skogar och mycket ofarbara berg, varigenom man måste färdas från
Skåne till Götaland».
Dessa skogar och berg i norr, farliga och oframkomliga,
utgjorde en naturlig gräns mot Sverige. Under vikingatiden hade
bygden emellertid långsamt trängt norrut, då den växande
befolkningen behövde nya marker för sitt uppehälle. Från Skånes och
Hallands slättbygder lades först risbygden under brukning, senare
trängde bosättningen in i skogsområdena. Visserligen var dessa
gränstrakter under tiohundratalet och långt fram i tiden i
huvudsak ett ingen mans land. Men omkring århundradets mitt
genomfördes den första gränsdragning vi känner till mellan de båda
rikena. Ett rättsligt dokument finnes bevarat i våra
landskapslagar och skildrar i korta drag denna gränsläggning, som utfördes
av sex man från vartdera riket.
Gränsen mellan Skåne och Småland har förmodligen endast
behövt utmärkas på en enda plats, i gränsläggningsnotitian kallad
Hvite Sten. Man vet inte var denna sten restes, ej ens med
säkerhet om det var vid skånegränsen.
När man färdas genom norra Skåne, får man ett starkt
intryck av att en gränsdragning här i stort sett måtte varit
överflödig. Bergknallar omväxlar med mossar och tjärnar, täta
snårskogar, som är nästan oframkomliga; det är ett ogästvänligt
landskap, fordom lämpat för stråtrövare och vägbanditer. Sedan
gammalt fanns dock vägstråk norrut. Adam av Bremen talar om att
man måste igenom dessa farliga skogar för att komma till
Götaland. Ett sådant stråk bör ha gått längs Helgeåns dalgång över
Visseltofta, ett annat måhända från Immelns sjösystem norrut.
Här uppe rådde skogarnas, frihetens och osäkerhetens välde.
Söderut öppnade sig risbygden och nedanför den slätten,
tiohundratalets Skåne, där samhällslivet redan var inramat av
förordningar, nödvändiga för att en organiserad stat skall kunna bestå.
I ett gåvobrev från Knut den helige till Lunds domkyrka år 1085 får
man en viss inblick i organisationen. De stora markområden, till
större delen belägna i Skånes bördigaste åkerdistrikt, som
konungen skänker kyrkan, har han fått bland annat från en storman,
Aepe Torbjörnsson. Denne man har begått något svårt brott och
lämnat dessa egendomar till konungen i fredköp. Vi möter alltså
174
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
