Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lennart Nyblom: Att vara badgäst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nej, de vill bo på »pang» och ha det så komfortabelt som
möjligt. Under vintern sitter de därför och studerar broschyrer och
uppslagsverk tills de hittar det rätta stället: naturskönt bel., el.,
tel., rinnande vatten i alla rum.
I deras fantasi förvandlas det enkla pensionatet till ett luftslott,
som ligger på en klippa i evig sol, och runt om är havet, skrikande
blått. Luften är sval som siden men på samma gång varm. På
nätterna skiner månen som en stor kinesisk lykta över en fjord,
svart-blank som ett flygellock, medan den blekblå marelden ritar upp
strändernas konturer. Landskapet är befolkat av vackra, kloka
människor, och på kvällarna hörs svag musik över vattnet.
Få ställen i världen kan naturligtvis motsvara en sådan dröm.
Det kanske regnar, när badgästen kommer dit, vinden blåser hans
vita hatt i en pöl på gårdsplanen, och när han räddat sig in på
verandan, vars väggar är klädda med spontade bräder, står det en
gammal veteran i benlindor vid barometern och hälsar honom med
ett skadesurt: — Den faller.
Någon visar badgästen (som ibland har hustru och barn med
sig) uppför en knarrande mörk trappa, fram genom en trång
korridor och säger: — Ja här är herrskapets rum, vassågoda.
Det är ett rent och snyggt rum, men ändå inte riktigt vad man
tänkt sig i sina drömmar. Inga pauluner eller divadivaner, bara
vanliga järnsängar med knoppar på. Och alla de gamla vanliga
anslagen om att de ärade gästerna omedelbart efter ankomsten bör
förvissa sig om var reservutgångarna är belägna — huset är av
trä och ser verkligen en smula eldfarligt ut.
Sedan drar badgästen undan gardinen och tittar ut genom
fönstret. Han har fått rum mot gården, och utsikten kanske bara består
av ett hönshus och en motorverkstad med en rostig fordkaross
utanför. Nåja, alla förstår att alla inte kan få rum mot havet (alla
utom din hustru, hon ser sur ut).
Sedan börjar ni packa upp och det känns genast litet bättre när
ens egna, kära gamla grejer börjar fylla rummet.
— Hur dags tror du det är middag? frågar man sin fru, och hon
tittar sig i spegeln och svarar fullkomligt ointresserat något om att
— ja det blir väl snart.
Och sedan viker ni undan spetsöverkasten och vilar ett tag.
Barnen vill gå ut och leka, men det får de inte. Regnet skvalar
fortfarande ned och gossarna skall sannerligen presenteras hela och
rena vid debutmiddagen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
