Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lennart Nyblom: Att vara badgäst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Äntligen ekar en ödslig gonggong och du säger åt din fru att
skynda sig, men hon sitter lugnt och lackerar naglarna med
Dynamite-Flash, kammar sig, eller ber dig knäppa i ryggen åt henne.
Till sist är hon färdig och du leder snabbt familjen ned för trappan
till matsalen. Där finns inte en människa. Ni går tillbaka till
rummet och efter en kvart, när det börjat bullra därnerifrån, gör ni en
ny entré. Första minuterna i ny matsalsmiljö är förskräckliga!
Alla tittar på er och försöker samtidigt verka som om de inte vore
nyfikna. Själv bugar du dig rodnande och en smula för ödmjukt
ocli de andra gästerna bockar tillbaka, allvarligt och avmätt som
om de ville beklaga sorgen.
Alla de andra har servettfodral eller servettringar av ädla
stoffer eller metaller, och du tänker inom dig att det är bra
märkvärdigt att just du aldrig någonsin kommer ihåg att ta med
sådana.
Det känns litet bättre när ni börjat äta. Du bugar och bugar
visserligen och låter alla andra gå före fram till assietterna, men det
värsta obehaget har släppt och efter den första cigarretten känns
livet åter värt en slant.
Så småningom drar sig alla ut på den spontade verandan där det
klara kaffet serveras, och du bemannar dig med allt ditt mod och
går runt och presenterar dig för alla som inte ser direkt avvisande
ut. Efteråt kommer du inte ihåg namnet på en enda av dem du
hälsat på. Allt du minns är att alla sagt att de hört i rapporterna att
vädret ska bli värre, att det varit uselt hela veckan och att det nog
inte blir någon sommar i år. Sedan sitter ni där i korgstolarna,
barnen spelar ett modlöst fia-parti och själv har du hittat en årgång
av tidskriften »Korrespondens».
Äntligen skymmer det och du föreslår din fru att ni ska dra er
tillbaka men hon talar redan barnuppfostran och cellstoff med en
annan dam.
När ni till sist kommer upp på rummet säger den kvinna som
lovat att dela ljuvt och lett med dig: — Muntert ställe!
Själv suckar du bara.
Men på morgonen skiner solen! Utanför fönstret pickar hönsen
förnumstigt, tistlarna blommar, och till och med den gamla
fordkarossen har något av festivitas över sig. Ni klär er och går ned
till frukosten och den här gången nickar ni redan käckt åt
medgästerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
