Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sven Jansson: I Tolvmilaskogen. Turisttitt på värmländska finnbygder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sven Jansson
har samma mått som rökstugan. Här är finrummet, och här finns
öppen spis med skorsten. Rummet är fyllt med möbler, husgeråd
och allehanda ting, för mor i gården är ivrig samlare och vill ha
alla besökares namn i gästboken. Ett fotografi på väggen — med en
odaterad upplysning att det visar rummets utseende »för ett
halvsekel sedan» — kan antas ge en bild från slutet av 1800-talet.
Golvet är lövbestrött. Man ser det vackert mönstrade brädtaket och
man återfinner ett urval av den nuvarande möbelsamlingen, det
mesta från 1800-talets början, något kanske från gustaviansk tid,
alltsammans prydnader för ett storbondehem.
Kvarntorp är inte den enda bebodda rökstugan i Lekvattnet.
Det finns ett par till, bl. a. vid Ritaberg, lite nordligare och bara
någon kilometer från gränsen. Vid Käcktorp ligger en
hembygdsgård, som också ger prov på den gamla bebyggelsen.
Hur sällsynta dessa minnen från finntiden verkligen är fick vi
ytterligare erfara på vår andra utflykt från Torsby. Nu skulle vi
upp i Östmark. Tar man en dag på sig, så går det bra att åka buss
ända till Röjdåfors vid riksgränsen och ändå vara tillbaka vid
hygglig middagstid. Vill man hushålla med timmarna, finns det
bilar. I vilket fall som helst får man färdas kanske de vackraste
42 km tur och retur som Värmlands finnmarker har att bjuda på.
Vägen följer Röjdåns dalgång, som till skillnad från
Rottnaäl-vens är bred och fri, bördig och tättbebyggd. Först ovanför
Östmarks kyrka, som ligger lite mer än halvvägs, börjar landskapet
snöra ihop sig. Finnskogsödsligt blir det inte förrän den sista
halvmilen.
Upp till kyrkan följer man ett obrutet pärlband av sjöar. Över
sjöar, mellan sjöar, längs sjöar kurvar vägen fram, på några
kilometers avstånd hägnad av runda, sällskapliga höjder, där
gårdarna villigt klättrat långt upp på sluttningarna. Där sitter nu
finnarnas sentida ättlingar på ärvda svedjefall. Nordvästut stiger
bergen i högre majestät. Redan vid Sörmark, en halvmil nedanför
kyrkan, får man på ett par mils håll en första imponerande
utblick över Röjdåporten med sina bastanta dörrposter,
Ränneberget och Mulldusen, 519 respektive 540 meter.
Vi måste ända fram till gränsen för att få fatt på närmaste
bebodda rökstuga i socknen. Över dammbron i Röjdåfors passerar
vi älven, som här är smal och strid och grund, och så skranglar vi
vidare halvannan kilometer på en väg som erinrar om våra upp-
216
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
