Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gunnar Östbye: Resa till hembygden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gunnar Östbye:
RESA TILL HEMBYGDEN
Det var en junidag i fjol. Jag slank in i Turistföreningens lokaler
vid Stureplan och satt där i en fåtölj och väntade på en konferens.
Vad gör man nu, när man sitter och väntar? Betraktar folk, som
i en oavbruten ström trängs framför receptionen. Tittar på
resebyråslavarna, som likt skottspolar ilar av och an. Hör telefonerna,
som ringer i ett. Och konstaterar att här är trafiken vida intensivare
än i hörnet Vasagatan—Kungsgatan vid femsnåret. Jag kände mig
på något sätt vid sidan av, och det förvånar er väl knappast, att
jag till mig själv ställde frågan:
— Varför reser folk? Varför jäktar folk under semestern ännu
mer än eljest? Varför hetsar de sig alldeles frivilligt, när de kan ha
det så lugnt och skönt hemma?
Inför ansträngningen att finna svaret på denna fråga, tog jag upp
en cigarrett — somliga inbillar sig, att de tänker bättre när de
röker. Konstaterade, som vanligt, att jag var utan tändstickor, men
fann genast, att en ask på denna utmärkta servicestation låg inom
lämpligt räckhåll. Och denna ask gav mig ett alldeles förträffligt
svar på frågan. På metallomslaget stod nämligen präntat:
The world is a book, and he who stays
at home reads only one page.
Eller på svenska: Världen är en bok, och den som stannar hemma
läser bara en sida. En ovedersäglig sanning i all sin förbluffande
enkelhet. Men är det inte med er som med mig, att om ni läst en
bok, som ni tycker riktigt bra om, så finns det i alla fall något
kapitel, som ni tycker är allra bäst? Ett kapitel, som ni återvänder till
gång på gång, läser om och om igen, tills ni kan nästan vartenda
ord utantill. Och det kapitlet i världens bok är för mig
Ångermanland. Eller med andra ord — ju äldre jag blir desto tydligare ser
jag de prydliga broderierna på väggbonaden under
paradhand-dukshängaren i min barndoms finrum:
Hemmets torva grönskar skärast,
hemmets land är för mitt hjärta kärast!
228
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
