Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gunnar Östbye: Resa till hembygden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Resa till hembygden
slädparti med bal på Fantskog? Men en välsignelse har
utvecklingen fört med sig: vyerna har blivit vidare, befolkningen i olika
delar av landskapet har kommit varann närmare. Dock — en sak,
som offrats på den moderna tidens altare sörjer man stilla och
uppriktigt: Det är »Strömkarlen».
I en dryg mansålder gjorde »Strömkarlen» varje dag under
sommaren sin tur på älven mellan Härnösand och Sollefteå. Kom
någon till Ångermanland för att titta på landskapet, så ingick en tur
med »Strömkarlen» ofrånkomligt i programmet. När isen bröt om
vårarna hissades alla flaggor i topp längs älven, och »Strömkarlen»
kom nymålad och skinande vit på sin första tur. Då skulle alla
som hade tid vara med, äta middag ombord och i immig punsch
skåla för sommaren. När den sista turen för säsongen seglades,
hade redan isen börjat knastra kring skrovet, och på däck såg man
mer än en i vargskinnspäls. Att en av tjänstemännen på Björkå
efter en god middag på Appelberg under en sådan höstlig tur
sentimentalt råkade hoppa över bord och simma kring bland
isstyckena störde inte stämningen nämnvärt. Han fiskades upp och
kryade på sig.
Men när den allra sista turen seglades, då var det nog mer än en
av ådalingarna, som velat hissa flaggan på halv stång. Man kände,
att när »Strömkarlen» gick till upphuggning, då gick också det
gamla Ådalen delinitivt hädan. Historiskt var fartyget, och på
promenaddäcket stod ett bord — någon sorts gästbok — där berömda
resenärer skrivit sina namn. Där fanns inte bara Oscar II och
Kaiser Wilhelm utan vi hade ett förfärligt snärj att stava oss till
Phra Paramendr Maha Chulalongkorn, om vilken mor visste
berätta, att han var kung i Siam, ett land som låg oändligt mycket
längre bort än både Fålasjö och Lugnvik.
— Ja, det var för jäkligt, att »Strömkarlen» skulle försvinna,
säjer Gotthard, Alexanders pojke, som kör bilen, när jag färdas
längs älven. Jag tycker faktiskt att dom kunde ha lagt på en
fem-tiöring på alla skattsedlar här i Ådalen och behållit »Strömkarlen»,
även om den gick med förlust. Den reklamen kunde vi ha kostat
på oss.
Man skall akta sig för att alltför avgjort ta parti för eller emot,
men han får räkna min tystnad som ett instämmande.
Jag skulle som en modern frestare ha kunnat föra er upp på
Multråberget och låtit er blicka ut över nejden. Jag skulle kunnat
241
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
