Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sten Selander: Vandring på Väderön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sten Selander
och då man kommer närmare, finner man hur vinden har torkat
ut och dödat alla kvistar som vågat sig upp över den tillblåsta ytan.
Nere mot stranden härdar inga träd ut. Där breder sig enefäladen
med små starrsumpar i svackorna och kreatursstigarna som
laby-rintiska gångar mellan de kompakta, vindpressade ensnåren. Och
mot öns nordpynt, Stora Tånge, tar blåsten död till och med på
enarna. Där stångas Väderön med havet som en envis bagge med
naken, knölig urbergspanna. I skrevorna mellan de kalblåsta och
kalspolade hällarna växer mest baldersbrå, som nu på
sensom-marn får det tunga berget att ljusna i ett flyktigt leende; och
nedanför bergknallarna åt havet till ligger ett marsklandskap i miniatyr
med grunda saltvattenslaguner och hårdbetad strandäng.
Det är huvudsakligen på denna del av ön som gråtrutskolonin
slagit sig ned. Länge var den Skånes största: jag vet inte hur det
förhåller sig med den saken nu, sedan gråtruten ökat så
katastrofalt på Måkläppen och annorstädes. Men många är trutarna i alla
händelser. Deras spillning vitmenar bergknuvar och klippblock,
och deras sträva skrik sveper oavlåtligt över ön med de tomma
havsviddernas ödslighet i klangen.
På den skyddade östsidan har stranden en helt annan karaktär
än västsidans kala hällar, blockmarker och saltsumpar. Här har
fin, vit sand samlats i alla vikar; och det långgrunda vattnet, som
är så klart att man på flera meters djup kan urskilja algerna och
snäckskalen på bottnen, har en temperatur som sofbadarna
uppskattar.
Också utmed stranden gör sig den skarpa skillnaden gällande
mellan Väderöns betade och obetade delar. Kreaturen gillar
intensivt de saftiga, ibland saltsmakande strandväxterna, och inom
deras domän är strandkanten kalgnagd och tilltrampad. Men så snart
man kommer förbi inhägnaden kring Söndre skog, får strandfloran
en helt annan rikedom. Här på Väderön bedrivs inte heller någon
tångtäkt, utan de jodluktande, rödsvarta tångvallarna får ligga
kvar på lästränderna och år från år hopas i allt mäktigare lager.
Marviol, saltört, mållor och alla de andra havsstrandväxterna som
trivs med tånggödningen frodas här också i en yppighet som inte
har många motstycken i vårt land. Och längre söderut, på
klapperstränderna och de låga uddarna åt Skräppeskär till, möter man en
flora av dekorativa örter som strandkål och marrisp, vilka kanske
en gång i tiden inte varit lika sällsynta vid de skånska kusterna som
de är nu, då de håller på att utrotas överallt genom betningen.
318
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
