Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thorsten Orre: Med sportstugan på släp. Om långfärder och friluftsliv med husvagn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Thorsten Orre:
MED SPORTSTUGAN PÅ SLÄP
Om långfärder och friluftsliv med husvagn.
r ör en del år sedan tänkte vi bygga oss en sportstuga. Det var inte
därför att det var modernt, vilket det faktiskt var just då. Nästan
varje friluftsmänniska med självaktning skulle ha en sportstuga
och sportstugor av diverse slag växte upp som svampar runt
städerna. Utan det var därför att vi alltid trivts med att vara ute i
markerna, och nu, sen familjen börjat växa, tyckte vi det skulle vara
ganska skönt att ha en fast punkt någonstans, som vi efter egen
smak kunde inreda och ordna trevligt och praktiskt.
Men vi drog oss. Vi såg hur den ena stugan efter den andra slogs
upp i våra gamla marker, utefter våra gamla kanot- och
vandringsleder. Det var inte vackert överallt. Och de låg ofta alldeles för tätt,
det var ju fullkomliga små samhällen på sina håll. Folk har allt en
förunderlig hjordinstinkt bevarad innerst inne. De vill trängas.
Visst kan det vara gott att ha grannar ibland, men de får inte vara
för nära inpå en. Och inte ständigt och jämt. Och vi kunde ju inte
veta om vi inte en vacker dag skulle vara kringrända vi också.
Vi såg oss i alla fall om efter en tomt. Och vi fann den, en udde i
en sjö med plats för bara vår stuga, lagom avskild men ändå inte
alldeles isolerad, lätt att nå både till fots och med kanot, både med
cykel och bil eller buss.
Vi hade den på hand i tre år, så släppte vi den. Vi hade på känn
att vi i längden inte skulle trivas med att bli bundna, bli liksom
tvungna att år ut och år in åka samma vägar, cykla samma stigar,
paddla samma vatten, vandra i samma skogar, se samma fåglar,
samma blommor. Ty det måste man ju göra, ideligen, om inte för
annat så för att så att säga förränta det kapital man lagt ner i
stugan. Skulle vi ha en stuga, så skulle vi ha många, minst fyra, en
nånstans i trakten kring Hindås, en i Bohuslän, en i Dalarna eller
Jämtland och en i Lappland. Och var skulle man ta pengar till det?
Och så blev det ingen stuga, åtminstone ingen egen. Men vi fick
L.B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
