Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thorsten Orre: Med sportstugan på släp. Om långfärder och friluftsliv med husvagn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Thorsten Orre
stugor ändå ibland. Det finns så mycket folk som har stugor och de
är visst inte alltid upptagna just den tid man själv vill ut. Vi hyrde
av vänner och bekanta, än här och än där, och det gick bra både
sommar och vinter. Och ville vi någon gång någon annanstans där
det inte fanns någon stuga, så fick vi ta till tältet. Har man ett
präktigt sådant som man själv har bättrat på i olika avseenden, kan
man ordna det ganska bra för sig. I all synnerhet när man varit
med om enklare förhållanden och har lite att jämföra med.
Nogminnsjagpojkårens sommarvandringar och cykelfärder, när
man inte hade ett tält ens. Det gick bra att sova i lador och höstackar
och vedskjul och på bara backen också, till och med med en viss
förtjusning, åtminstone i den åldern. Och gäller det kan det nog gå
även efter skolpojkstiden, det vet nog var och en som prövat på
militärlivet. Även om det kanske inte alltid är uteslutande roligt. Jag
har varit med om att i tre månader i följd inte vara under tak,
inte ens i ett tält, en enda gång, och det gick bra det med.
Åtminstone när man så här efteråt tänker på det och besvärligheterna är
över. Ty visst var det besvärligheter ibland. Det var i den stora
öknen och där kan vara både varmt och kallt och blåsigt och om
det vill sig, regnigt.
Men pretentionerna stiger ju med åren och så småningom blev
det tält, i regel, fast då och då till omväxling en fjällstuga, ett
nybygge eller en bondgård, ja, till och med en gästgivargård eller ett
hotell och, när den tiden kom, en och annan gång ett vandrarhem.
Min hustru och jag har gjort månadslånga färder med tält och
kanot och sovsäck och bensinkök härs och tvärs genom vårt
vattenrika land och har inte nämnvärt saknat hemmets eller hotellets
goda sängar och dukade bord. Och även sen det kom småfolk i
familjen har det gått bra; det har bara gällt att ordna för sig.
Har mina läsare prövat en »komse», ett sådant där trätråg med
sufflett och mossa m. m. som lapparna har för sina yngsta? Vi
skaffade oss en sådan när vår förstfödda kom till och så kunde vi ta
henne med ungefär vart som helst. Sin första färd med tält och
kanot gjorde hon vid tre månaders ålder, och det är egentligen en
alldeles utmärkt ålder. Man har ju inga som helst bekymmer för
den krångliga barndieten när mor själv är med.
Jag fick komsen av min gamle vän Sarri i Nikkaluokta, på den
tiden STF:s allt i allo i Kebnekaise. Jag hade tillsammans med
dåvarande revirförvaltaren Sune Hederström gjort en tur upp till
Kebnekaise en gång framåt höstsidan. På hemvägen fick vi sällskap
324
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
