Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thorsten Orre: Med sportstugan på släp. Om långfärder och friluftsliv med husvagn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med sportstugan på släp
ordna allt för sig, och det är ju inte mer än mänskligt att man så
smått njuter av den beundran och kanske också avundsjuka man
uppväcker.
Två somrar har vi nu legat ute på detta sätt och ett är säkert, detta
skall hädanefter bli vår musik.
Nu startar vi vår färd. På gatan utanför står vår lilla
sommarstuga parkerad, färdigmöblerad och utrustad. Kläderna hänger på
sina galgar i garderoben, skor och skjortor finns i lådor och fack,
sängarna står bäddade under sina överkast, porslin och
bordsilver är klart, skafferi och speceriskåp är fyllda, reselektyren står i
bokhyllorna, för säkerhets skull med en rem om, ty det händer ju
att husvagnen kränger och ruskar. Allt är klart, det hela lite mera
smått än i vännerna X:s och Y:s sommarstugor i skärgården men
annars fullt ut lika bekvämt och bra. Och så sätter vi igång
ekipaget, mjukt och elegant. Men vi sitter i bilen allihop. Det kan
visserligen vara frestande, åtminstone för den yngre generationen, att
hålla till i släpet, men det är inte tillåtet, det står skrivet i lagen.
Vi ämnar oss åtskilliga mil uppåt Bohuslän. Del blir en vanlig
behaglig bilresa genom ett vackert och omväxlande landskap, men
den ska vi inte uppehålla oss vid. Det är ju detsamma som för
varje annan bilist eller cyklist.
Vi rastar på vägen och äter middag. Är det gott väder kan man ju
stanna som varje annan bilist på någon vacker plats och duka i det
gröna. Men nu ville oturen att det drog ihop till regn. Man kan ju gå
in på någon gästgivaregård eller något hotell, ty sådana finns
utefter vägen, men det blir billigare att äta »hemma». Alltså, vi stannar
där det passar, de tre, fyra stegen till »matsalen» vållar inga
bekymmer trots regnet, och så bänkar vi oss. Husmodersbekymmer?
Naturligtvis, men de kan krympas ihop ganska bra. Det finns
något som heter Vato-mat, en verkligt behändig sak. En »Janssons
frestelse» t. ex. är inte oäven och den behöver visst inte lagas i ugn,
det går bra också i en stekpanna över fotogenköket. Det finns
många rätter att välja på och det tar inte lång stund att ordna den
middagen. Och disken? Naturligtvis har vi tallrikar och muggar av
bakelit och plastic som inte kan gå sönder och det är en smal sak
att få dem rena. Diskbänk finns ju och rinnande vatten. Och så far
vi vidare.
Vi övernattar på vägen. Vi vet att sista biten fram till första
semestermålet är mycket smal, »högsta fordonsbredd 2 m». Vi vill
331
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
