Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thorsten Orre: Med sportstugan på släp. Om långfärder och friluftsliv med husvagn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med sportstugan på släp
med två lösa galler och ett tätt slutande lock. I botten lägger man
enris, på gallren några nyfiskade makriller och så ställs det hela
över elden som inte får brinna för häftigt. Snart hör man hur del
fräser av droppet från den feta fisken mot lådans botten. Efter 15—
20 minuter är det färdigt. Man tar lådan från elden och låter den
stå en stund bredvid. Det duger inte att lyfta locket genast;
kommer luften till blir det omedelbart fyr i det överhettade feta enriset.
Det är en underbar spis — den som inte smakat färskrökt fet
makrill vet inte vad som är verkligt gott.
Det är skönt att sitta på sin lilla tomt eller vid sitt fönster en ljum
och stilla sommarkväll och se ut över havet och skärgården. Det
var så blickstilla en kväll, inte en vindil, inte en krusning, bara
långa blanka svepande dyningar som i ständiga skiftningar återgav
aftonrodnadens långsamt bleknande färger. Strandskatorna for
skrikande över vattnet. Ett par ejdrar satt uppkrupna på ett skär.
De verkade jättestora i skymningen.
Men ibland är utsikten en annan. Det kan komma hårt väder
utifrån Nordsjön och det kom ett sådant en kväll. Tjocka svarta
molnbankar vältrade in och mörkret tätnade. Dånande bränningar
kastade sina skumflagor skyhögt upp från klipporna. Så bröt det
lös. Regnet smattrade mot husvagnstaket, furorna kved i stormen,
blixtarna fräste och bränningarna drunknade i åskskrällarnas
larm. Då tänkte vi på dem som låg i tält och vi var ganska glada åt
vår lilla stuga.
Det finns utsikter som man inte kan se sig mätt på, brukar det
heta. Men ändå, det är gott att veta, att man kan flytta. Nästa vecka
bor vi på en annan plats, träffar nya människor, ser nya vatten, nya
landskap — men alltjämt från samma fönster. Vi är nomader, men
vi är ändå bofasta. Vi är fullkomligt oberoende. Vad bryr vi oss
om ifall det är fullt på hotell och pensionat på den plats, dit vi
kanske skulle vilja fara. Vi bara far.
Så har folk i andra länder gjort i många år. Tyskarna har (eller
hade) sina Auto-Wohnanhänger, fransmännen sina roulottes och
engelsmän och amerikanare sina caravans och trailers. Framför
allt i USA har trailerlivet tagit en väldig fart och där har man även
i stor utsträckning börjat att använda husvagnarna som fasta
bostäder, ett icke oävet pius i bostadsbristens tider. Där finns
fullkomliga trailerstäder med asfalterade gator, med toaletter,
tvättstugor, telefonkiosker och klubblokaler. Husvagnarna kan kopp-
335
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
