Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl-Gustaf Hildebrand: Falukoppar och stormaktstid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karl-Gustaf Hildebrand:
FALUKOPPAR OCH STORMAKTSTID
M an bröt malm i Stora Kopparberget århundraden före 1600-talet
— hur många århundraden är det ingen som säkert vet. Men den
äldre brytningen gav i allmänhet mycket begränsat utbyte och hade
ringa betydelse för Europas kopparaffärer. Det var först under
årtiondena före år 1600 som den saken på allvar blev ändrad. I vår
korta stormaktstid spelade sen falukopparn den främsta rollen i
europeisk kopparhandel, och för svensk politik var den ett
betydande stöd. År 1650, det mest glänsande i gruvans historia, gav den
åtminstone tjugo gånger så mycket koppar som på Gustav Vasas tid.
Uppsvinget fick en rad följder, som väsentligt avvek från det
ordinära, det som man kunde vänta sig i en äldre tids svenska
näringsliv. En av följderna var den, att nära gruvan framväxte vårt
första mera betydande industrisamhälle; där det tidigare funnits
några små köpmansbodar neråt Faluån och dessutom gårdar för
en gles ortsbefolkning, där såg man snart nog en stad med fem
tusen invånare eller mer. Somliga ansåg den vara den andra staden i
riket, överträffad bara av Stockholm.
Överheten var intresserad av att staden Falun skulle bli ståtlig
och vackert bebyggd. Man skaffade plats för ett stort torg öster om
ån. Själva bergskollegium i Stockholm var med om att beställa en
ny präktig kyrka, eftersom ortens i och för sig förnäma
medeltidskyrka inte mer räckte till: där var, efter vad man påstod, så trångt
att åhörarna fick stå i hopar ute på kyrkogården. När
stadsordningen tog fast gestalt 1641, fick Falun fyra borgmästare, och
småningom byggdes ett rådhus, som i sin enkelt strama arkitektur ännu
kan imponera.
Men staden för övrigt var fortfarande rätt torftigt tillyxad och
fattig på traditioner, en typisk uppkomling i de svenska städernas
krets. Köpmännen och de bättre hantverkarna reste sig gårdar
öster ut, på tillbörligt avstånd från gruvan; men i stadens västra del,
på sluttningen mellan gruvan och Faluån, reste sig stadsdelar som
det inte är för djärvt att kalla arbetarkvarter. Man grävde där in
83
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
