Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl-Gustaf Hildebrand: Falukoppar och stormaktstid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lena Böklin foto
En stor det av Faluns bebyggelse vilar på slagg, men i allmänhet syns det inte
så tydligt som pä denna faluröda hytlkammare; den kröner ett gammalt
slaggvarp på vägen till gruvan.
sina stugor i slaggen; på gårdsplanen hade nybyggarna, som man
en gång klagande skrev, »icke en grön torva, som de kunna föda en
kyckling uppå».
Svenska landsortsstäder var annars vid den tiden föga mer än
ett stycke förtätad landsbygd, där man fann mycket av bondens
livssyn och vanor. I Falun avvek redan det yttre från traditionen.
Små rykande kopparhyttor trängde sig in där det fanns vattenkraft,
vid åns övre lopp och nära intill gårdarna i den västra stadshälften.
»Roströken» låg som en stundom tät, svavelluktande dimma över
allt större delar av orten, och det var för dess skull som det inte var
grönt och bevuxet kring husen. Traditionen berättar att drottning
Kristina skulle ha uppskattat svavelångorna och önskat att »denna
söta lukt» aldrig skulle tryta på orten; och i själva verket har man
väl inandats den med samma patriotiska fröjd, mitt i obehaget,
som griper en nutida svensk inför massaindustriens sulfitlukter.
84
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
