Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åke Setterwall: Herresätenas århundrade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Herresätenas århundrade
Tessin hade förmågan att mildra barocktyngden med en lätt
elegans, som märks framför allt i slottets kontur. Trots den väldiga
byggnadsvolymen — här för första gången större än Skoklosters —
har fasaden en beundransvärd rytm och spänst. Och samtidigt är
slottet så rikt till sin plan, att Tessin under de följande tjugo åren
kunde rita nya herresäten på Drottningholms tema med nödiga
variationer.
I detta jätteslott hade Hedvig Eleonora en bostad på tre rum i
den södra »fyrkanten» mot parken. Här djupnar också ett
perspektiv, inte illusionistiskt som barockträdgårdens utan rent och klart,
ned mot längstförgångna seklers levnadsvanor. Ty redan i den
medeltida borgen hade tornet varit bostad, medan ringmurens
insida byggdes på med hallar och salar för festligt bruk. På
Drottningholm var förhållandet i grunden detsamma och är det än i dag.
Mellan »fyrkanterna» ligger huvudbyggnadens praktgemak och
gallerier, huvudsakligen avsedda för ceremonibruk. Och när
slottet 1907—11 moderniserades, inrymdes kungaparets våningar
i stort sett analogt med riksänkedrottningens. Här lever den
medeltida bostadstraditionen kvar ända in i vår tid.
Därför är det inte heller så märkvärdigt som det först kan synas,
att en gammal biskopsborg som Läckö kunde apteras till en värdig
ram kring Magnus Gabriel De la Gardies hov. När den italienske
diplomaten Magalotti sammanfattade intrycken från sin resa
genom Sverige 1674, hade han beska saker att säga om de
makthavande kretsarnas bildningsnivå. Men inför De la Gardie föll till
och med denne romerske världsman till föga. »Rikskanslern är
säkerligen den vackraste man i världen, med ett livligt snille och
en naturlig vältalighet. Han talar latin, italienska, franska, tyska
och holländska, han har mer än medelmåttiga kunskaper i historia,
saknar icke studier i filosofi, förstår utmärkt väl politiska frågor
och är synnerligen väl underrättad om Europas politiska
förhållanden. . . . Han är den sämste hushållare och den störste slösare
i världen, håller en talrik betjäning, ett stort bord och ger ut stora
summor för sitt bohag, sina trädgårdsanläggningar och
byggnadsföretag; det säges, att han samtidigt håller på att bygga på fyrtio
eller femtio olika ställen.» Orördast och vackrast träder oss
resultatet av denna verksamhet till mötes i Venngarn, Karlberg,
Mariedal och Läckö. Men medan de tre första var på sitt sätt står som
fullödiga representanter för sin tids byggnadskonst, förblev Läckö
alla ändringar till trots en medeltida borg. Inte ens en man med
147
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
