Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Birger Steckzén: Med svärdet och plogen. 1600-talets militära Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med svärdet och plogen
satte också Karl XI igång med stora reformer på finansväsendets
och försvarsväsendets områden. Speciell räckvidd fick den
organisation, som går under namnet det yngre indelningsverket och som i
huvudsak stod färdig vid 1690-talets slut. Den omfattade
knektehållet för infanteriet, rusthållet för rytteriet och båtsmanshållet för
flottan. Efter beslut av riksdagen åtog sig varje landskap att inom
sina gränser ställa upp och underhålla ett regemente på 1 200 man,
ständigt övade och krigsberedda. Det ålåg allmogen ej blott att
skaffa rekryter utan även att underhålla dem i fred med torp,
beklädnad och avlöning. Denna organisation grep djupt in i det
svenska samhället och knöt försvarsmakten och bondebefolkningen
nära samman. Denna genuint svenska skapelse, som ej hade någon
motsvarighet i andra länder, var en slags väldig militär
egnahemsrörelse, där soldaten var både krigsman och småbrukare och
samtidigt stod på både krigsfot och fredsfot. I vår tid med dess ständigt
återkommande försvarskommissioner och nya försvarsordningar
är det egendomligt att tänka sig, att Karl XI :s indelningsverk till
sina huvuddrag ägde bestånd i tvåhundra år och först i slutet av
1800-talet likviderades. Under denna tid kom det att spela en
betydelsefull roll i skilda avseenden, icke minst under fredliga tider.
Soldattorpen, ryttartorpen och båtsmanstorpen växte
småningom ut till omkring trettiotusen. Storleken på torpstugan varierade
efter landskap och tidsförhållanden. I Bohuslän fixerades i
förstone yttermåtten till åtta alnar i längd och sju alnar i bredd. I
mälarbygden var tolv alnars längd och åtta alnars bredd ett ofta
återkommande mått. Med tiden ökades dimensionerna något. Till
soldattorpet hörde även fähus, bod och lada. Enligt kontraktet med
rotebönderna skulle dessa lämna soldaten ett spannland åker, en
kåltäppa samt en liten beteshage eller ett ängsstycke till två lass
hö. Det var med andra ord ett småbruk i minsta skala. Den
kontanta lönen var låg och de extra naturaförmånerna blygsamma.
För att hålla svälten från dörren måste soldaten genom tillfälligt
lösarbete eller genom hantverk söka öka inkomsterna. Ofta var
soldaterna tusenkonstnärer och kunde både mura, snickra och
lappa skor.
I de små soldattorpen fostrades ett segt och härdigt släkte och
åtskilliga i senare tid bemärkta män härstammar från denna
samhällsgrupp. Med starka armar bröt soldaten mark och satte plogen i
jorden. »Varhelst ett soldattorp anlades i utmarken växte det under
seklernas lopp. Soldaterna greps av odlarivern, därtill nödda och
167
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
