Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ernst Manker: Ur lapparnas 1600-talskrönika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tack vare Samuel Rheen finns en teckning av 1600-talets lapska ofjerlavar med dess
idoler och offergåvor — säkert inte så alldeles originaltrogen (laven torde ha bestått av
kavlar på krysställda klykstörar) men dock rätt upplysande. Den fjärde gudafiguren,
ytterst till höger på bilden, hör ursprungligen ej till ulan har uppstått genom
självkopiering på det vikta originalbladet.
En annan man som vållade Herr Per stor förtret var Amund
Thorsson från Tuorponjaure i Jokkmokk. Denne sade honom
»mitt i öhronen», att så länge han lever kommer han att göra som
far och farfar gjorde och dyrka samma gudar. När då Herr Per
förklarade för honom, att Gud nog straffade hans förfäder för deras
trummande och avgudadyrkan, svarade han: »Om min fader kom
till hellwetis, där igenom att plågas, kan och iag tåhla det han tåhl
och lijder.» Den repliken förtjänade gå till historien. Men Herr
Per tyckte: »Så oboth färdig är han och försmädelig.»
Tings- och visitationsprotokollen ger förvisso också många prov
på känd lapsk knipslughet, när det gällde att rädda trumman
och föra rannsakarna bakom ljuset. Men de här anförda exemplen
visar onekligen både ståndaktighet, frimodighet och mod,
karaktärsdrag som inte alltid betraktats som lapska dygder.
Sextonhundratalet var för lapparna ett ganska hårt och bistert
århundrade. Birkarlaväldet stävjades visserligen redan av Karl IX,
’209
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
