Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - C.-J. Anrick och O. Thaning: Adelig övning och annat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Adelig Öfning och annat
ryktbara städer. Staden sträcker sig över Skeppsholmen, flottstationen,
över till Munkalägret, förbundet med en bro, sträcker sig till en mycket
stor slätt, Ladugårdslandet. Man kan se palats litet varstans här, som
tillhör de kungliga, magnater, hovfolk, köpmän och andra medborgare,
för att ej tala om de offentliga byggnader som i prakt ej står tillbaka för
främmande städers.
Rikets övriga städer var i regel ganska obetydliga, inte bara
jämfört med nutida förhållanden. Ett fåtal kom upp till några tusen
invånare, såsom det nybyggda Göteborg, Norrköping, Åbo, Viborg
och Riga.
De långt flesta av städerna var snarare stora bondbyar och mer
präglade av lantliga näringar än av vedertagna stadsnäringar. Som
professor Heckscher anmärker, handlar också deras historia i
stor utsträckning om kålgårdar och betesmarker, åkerfält, kreatur
och svinhjordar och de krassa makthavande yttrade sig föga
smickrande om dessa små, ineffektiva samhällen, där som i
Alingsås halva den mantalsskrivna befolkningen utgjordes av
boskapsägare, eller där man som i Säter självmant begärde att få
bli skattlagda som bönder. Gustav Adolfs temperamentsfulla
karakteristik »handelslösa, ruttna och kullrivna», kompletterad
med Axel Oxenstiernas föraktfulla uttryck »fläckar», torde
tillfyllest ge läsaren en uppfattning om deras utseende.
I beskrivningen över landskapen blir Gyldenstolpe litet mer
svävande. Städerna var trots allt något mer påtagligt att beskriva
än landsbygden. Som prov på hur han söker karakterisera ett
landskap kan följande avsnitt om Öland tjäna som exempel:
Öland är en ö i Östersjön och den angenämaste av dem alla. Dess vapen
är en förgylld hjort, krönt med en sköld, emedan detta landskap må
prisas på grund av dess rikedom på detta djur och på harar. Ön har en
oförlikneligt bördig jord och alstrar ett utmärkt korn. Här uppfödes små,
men starka hästar, som är mycket läraktiga. Här växer hälsobringande
örter, av vilka fås mjölk och smör, som är väl så mycket läkemedel som
livsmedel. Norra delen av ön, som är skogrik, lämnar byggnadssten, som
ej är sämre än den som fås från grannön Gotland. Södra Öland har
intetdera. Borgholm skyddas av en borg.
Beskrivningen är onekligen en smula diffus och det är
betecknande att en så viktig grundval för ett lands beskrivning som
folkmängden inte vidrörs. Men det rår inte Gyldenstolpe för, ty
dåför-tiden hade man helt enkelt inga uppgifter om hur många invånare
landet hade. Den sortens statistik kommer inte förrän under
1700-talet. Och hade man vetat det, hade uppgifterna om
folkmängden säkerligen bevarats som viktiga statshemligheter.
265
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
