Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - C.-J. Anrick och O. Thaning: Adelig övning och annat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C.-J. Anrick och O. Thaning
staden utsågs, stadsplan uppgjordes och folk från landsbygden och
närliggande, ur olika synpunkter oviktiga städer, kommenderades
dit med löfte om en tids skattefrihet som ringa ersättning för omaket.
Falun är väl den enda av 1600-talsstäderna som kan sägas ha
spontant vuxit upp ur sin omgivnings naturliga förutsättningar,
och var också redan långt före 1600-talet en betydande ort.
Gyldenstolpe finner också detta påfallande:
Falun ligger vid Dalarnes väldiga kopparberg och har nyligen fått
stadsprivilegier. Redan tidigare var orten både rikare och mäktigare än
städer. Här kan man se dem som tränger in i jordens inälvor, vilka
injagar fasa hos betraktaren. Malmmassorna hämtas ur själva djupet med
eld och hävstänger i otrolig hetta och med otroligt arbete. Man får se
maskiner, som pumpar upp massor med vatten ur väldiga och djupa
gruvhål, vidare hur kopparn rostas, kokas, smältes och blir mynt och
slungmaskiner (kanoner). I få ord: Den känner icke Sverige, som ej
känner denna ort. Här härjar aldrig feber eller pest.
Stockholm var Kungl. Maj:t och Kronans ögonsten — till
förfång för många andra av rikets städer. Särskilt led
norrlandshamnarna starkt under trycket av det så kallade Bottniska
handelstvånget, vilket innebar att de förbjöds att direktimportera och
di-rektexportera sina stapelvaror. Allt måste gå över Stockholm. I ett
betryckt ögonblick — det var år 1635 då Sverige förlorade de
preussiska tullinkomsterna — glimtar det ändå till av hopp om
rikets finanser hos Axel Oxenstierna när han tänker på Stockholm:
»Det högsta, därav i framtiden något märkeligt är att hoppas, är
städernas och enkannerligen Stockholms byggning och förökning.»
I denna rikets viktigaste stad bodde under Gustav II Adolfs tid ej
mer än 9 000 människor. Staden växte emellertid mycket snabbt
tack vare de styrandes omsorger, och man har beräknat att den
redan på 1660-talet nådde bortåt 40 000 invånare.
Gyldenstolpe delade i hög grad Axel Oxenstiernas uppfattning
om Stockholms betydelse och skildrar stadens företräden med en
frejdig optimism som närmar sig chauvinistiskt önsketänkande:
Här råder en sådan överflödande rikedom på varor av alla slag, både
svenska och utländska, att man ej kan finna maken i nordanlanden. De
föres till Stockholm från andra svenska städer på sjön Mälaren och på
havet.
Staden växer och utvidgar sig oavlåtligen både på längden och
bredden, icke blott på den sedan gammalt bebyggda ön och på den medelst
en bro förbundna mindre ön, Gråmunkeholmen, nu kallad Riddarholmen
sedan ståtliga palats uppförts där. — Man kan där se Gustav II Adolfs
ståtliga gravkor. — Förstäder uppstår åt båda hållen, som överglänser
264
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
