Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf Näsström: Resa med riksens antikvarier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustaf Näsström
dens idyller utåt Hägersten och 1800-talets borgerliga
sommarnöjen med belvederer och verandor, och sedan vi passerat Kungshatt
med dess lite dimmiga anknytning till en romantisk hjältesägen,
gör vi vårt första strandhugg vid Norsborg.
För nutida stockholmare betecknar detta ortnamn framför allt
ett av huvudstadens vattenledningsverk, men för herrarna ombord
på Toreid är det ett inbegrepp av historiska minnen, från forntiden
till 1800-talets senare hälft. Liksom de flesta av Mälarens
herresäten är Norsborg avsett att ses från sjösidan — sjöförbindelserna var
ju i äldre tider långt viktigare än de torftiga landsvägslederna —•
och vid sin vik av Rödstensfjärden lyser redan på långt avstånd dess
strama envåningslänga, byggd på 1790-talet av Gustaf III:s
finansminister Johan Westerman Liljencrantz, mustigt gul över
trädgårdens blomtunga syrenhäckar. Men som en bastant erinran om
långt äldre perioder reser sig — bland skuggande ekar och bokar i
parken norr om manbyggnaden — några mäktiga gravhögar från
vikingatiden, i vilka man sållat fram mynt från både Bysanz och
Rom, och på en bergshöjd närmare sjön kan man se ned i den
kvadratiska stengrunden till den folkungaborg, som ännu på
Hadorphs tid bar namnet Hundhammar.
Till denna trio av forntida, medeltida och gustavianska
stämmor fogar sig ett stilla nynnande från 1800-talet, framburet av ett
orangeri i Haga-stil, vars vita fasadskärm lyser fram genom
grönskan, ett tempelformat lusthus med en tung dorisk kolonnad som
pampig fond i en av parkens gångar, ett götiskt torn på ett
klippkrön vid sjön och — på strandhällarna där nedanför — några
minneskors av järn med symboler för tron, hoppet, kärleken m. m.,
högtidligen resta och invigda av sommarutflyktande
vänskapsordnar mellan åren 1858 och 1878, då sången ädla känslor födde och
punschen gav sin svala sötma åt dagens id. Så famnar Norsborg
inom ramen av några få tunnland en rad nvttobetonade och
svärmiska monument från mer än ett årtusende, och vi lämnar
gården med intrycket av att ha bläddrat i en bilderbok om svenska
kulturstilar.
När vi styr västvart från Norsborg, får vi snart Ekerö kyrka om
styrbord. Medan jag själv sitter och erinrar mig att inte mindre än
tre av vår tids konstnärer ligger begravda på dess kyrkogård,
nämligen skämtaren Oskar Andersson (som dock aldrig fick sin åtrådda
gravskrift »Här hvilar sig OA») samt romantikern Bertil Damm
och den demoniske dandyn Nils von Dardel, uppstår det ett ani-
282
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
