Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf Näsström: Resa med riksens antikvarier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Resa med rikse?is antikvarier
merat samtal mellan de lärda herrarna ombord. Deras
gemensamma tes är denna: vi håller på atl kvävas av träd i detta land!
Det där kan ju låta lite bryskt för att komma från
kulturlandskapets speciella väktare, men det har sin påtagliga sanningshalt,
och den blir drastiskt belyst av Ekerö kyrka. Denna lyckas ännu
lyfta sin höga spetsiga tornspira över svallet av kyrkogårdens
lummiga trädvegetation, som eljest sveper långskeppet i sin gröna,
glittrande famn. Det går väl an för de tornprydda kyrkorna, sägs
det ombord, värre är det med de tornlösa, de som av ålder kallats
kullkyrkor (precis som de hornlösa korna kallas kulliga), ty de
drunknar fullständigt i trädplanteringar från 1800-talet. Svenskens
vördnad för gamla lummiga träd har en nästan religiös karaktär
och är i och för sig ett vackert nationaldrag, men det är skada att
den ibland spelas ut mot gammal och lika vördnadsvärd
arkitektur. Nu glider Kaggeholms 1700-talsfasad förbi om styrbord, men
vi kan knappast skönja den bakom en kompakt vegetation, och
här utbrister Sigurd Curman patetiskt: Röjning, röjning, röjning —
eljest gror vi alldeles igen!
Han vet vad han talar om, och han behöver inte riskera att
betraktas som någon trädnymfernas förföljare. Sedan han drog sig
tillbaka från ämbetet 1946, har han satt sin ära i att hjälpa
Vattenfallsstyrelsen att läka de gapande såren efter kraftverksbyggena i
norrländska ådalar, och särskilt i den ömtåliga bygden vid
Näm-forsen med dess Pelle Molinska naturskönhet och dess otaliga
hällristningar har han utfört ett diskret storverk i den vägen.
När vi nyss passerade Bockholmssundet, pekade han på de lätta
och eleganta stolpkonstruktioner för kraftledningsnätet, som här
höjer sig så högt över trädtopparna att man inte behövt hugga någon
gata under dem, medan i Norrland breda skogsbälten måst rakas
rena för att bereda plats för ledningarna. Curman och hans gamla
ämbetsverk värnar om trädbeståndet, där det har sitt rättmätiga
rum, men bekämpar det, där det utgör ett hot mot våra
kulturminnen. Det får vi strax ett talande bevis på vid vårt nästa strandhugg,
som drabbar Björkö och vikingastaden Birka.
När vi vandrar från bryggan vid Katsviken upp mot Bystan, möter
oss den mellansvenska försommarens hela ängsflora med
gullviva, hundloka, midsommar- och tjärblomster och dessa duniga
»kavaljersparoller», som redan sänder utsina vita
fallskärmshoppare över det mustiga gräset.
283
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
