Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Per Collinder: Försök i fjällkanten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är strax efter vårdagjämningen, solen har gått ner för länge sedan, men i
stället drar norrskenet sina strålar i jonosfären och överglänser stjärnbilderna.
Fotografi från Chalmers Vågutbredningslaboratorium, Kiruna.
och köld över vattenytan. Sjön växte och motorn krånglade. Vi gick
in och landade i viken vid Pirttivuopio, vid den gamla
sommargravplatsen där korsen stod tätt på kullen. Sarri vågade inte gå längre
med den lilla båten just nu, och vi väntade.
Vi väntade länge. Blåsten tog till, sjön blev mer mörkblå. Båten
kunde inte gå ut. Vi beslöt att vandra vidare till fots. En vacker
väg, torr, över lingon- och kråkris, som en park, med reslig björk
och vacker gammal tall. Låga runda åsar och grunda dalfören över
det gulbruna gräset och under guldgula lövkronor. Sjön glimrar
starkt nedom skogen och solen skiner. Det är stilla. Fåglar hörs här
och där. Vi har kommit ur Arktis och närmare civilisationen. Vi
har lämnat ödemarken och är inne i människornas värld.
Stigen öppnar sig nedåt, mot en stor grässluttning med många
stugor, en låg udde; det är Årosjokks lappläger. Sjön har smalnat,
346
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
